Träningsglädje

No comments necessary.
(Men jag kom hem till slut)

>

Körde spinning på lunchen idag. Blev trött och svettig fastän passet var ganska tråkigt. Upptäckte när träningen var slut att jag glömt ta med mig duschhandduk. Va fan! På mitt jobbgym finns ingen affär att shoppa träningsgrejer i. Här finns bara en källare och ett torkskåp med någon annans kvarglömda handdukar. Men nöden har ingen lag. Jag fick torka duschvattnet från kroppen med den minst svettiga delen på min träningströja istället. Så kan det gå när Pucko-Puma slår till. Tur att jag doftar gott ändå.>

Det här är sanningen: jag älskar mig själv.

What’s your worth?

Jag älskar mig själv. Men jag är inte nöjd med mig själv förrän jag ser ut så som jag vill se ut. Förrän jag ser ut som den jag är. Därför kan jag inte släppa tanken på SATS decemberbjudande: köp 50 PT-timmar, få 5 på köpet.

De där 5 är som en droppe i havet. Det är inte dem jag bryr mig om. Det är snarare de där 50 som lockar.

50 (+5) PT-timmar innebär en investering på lite drygt 20 000 kronor. Som en resa till Maldiverna ungefär (dit jag planerat åka i en evighet nu känns det som). 20 000 kronor är inte mycket för att ”se ut som den man är” om projektet är lyckosamt. Däremot är 20 000 kronor en oerhörd summa om projektet inte faller väl ut. Allting beror på det där om:et.

Tanken med en PT är inte att jag ska ”lära mig styrketräna”. Det är inte en sådan styrketränings-PT jag haft tidigare som jag vill ha nu. Kort sammanfattat kan man säga att jag vill ha en PT som kör boot camp med mig som enda deltagare – 2 gånger i veckan, 25 veckor i rad. Jag vill ha en PT som förverkligar det där om:et. Jag vill ha no mercy!

Kan jag inte träna själv? Jo, klart som korvspad att jag kan träna själv. Jag kan gå på tuffa spinningpass, jag kan springa och jag kan göra allt det där andra också. Men det finns ett symboliskt värde i att offra någonting (pengar, i detta fallet). Det är då man på riktigt fattar att det är allvar.

No mercy.
(Om det blir något av min önskan lär
jag få äta upp det jag precis skrivit)

Det återstår ett litet frågetecken dock. Var ska jag få pengarna från? Jag sitter inte med 20 papp i fickan tyvärr. Men jag är som min mamma. Hittar målet först – och vägen dit sedan.>