Träningsglädje

Måndag morgon bjöd inte på något mjukt uppvaknande.

When the going gets tough – the tough gets going

Jag tänkte att jag skulle känna på hur det funkar med en 600-minutersvecka på riktigt (2 timmar om dagen under 5 av veckans 7 dagar). Även när inte alla förutsättningar finns för den.

Veckan som precis börjat är sista veckan innan julledighet. Allt ska göras klart denna vecka. Allt står liksom och faller med denna vecka. Jag ska dessutom åka från Halmstad till Stockholm imorgon, och från Stockholm till Åre på lördag. Att kombinera denna stress 600 minuters träning ska bli mig ett sant nöje. I am game!

Imorse var det svårt för självaste Philipslampan att väcka mig. Jag drömde en konstig dröm om fåglar som skrek i mitt öra och vaknade av att det var fågelkvittret från lampan. Det blev sent igår kväll (söndagskvällar spenderas oftast framför jobbdatorn) vilket i allra högsta grad märktes imorse.

På lunchen snörade jag på mig löparskorna och hädade. Jag gick alltså. Powerwalkade! Enda anledningen till jeansen var ett jobbärende på stan jag gjorde i samband med 40-minutersrundan som ledde mig ut på okänd mark. Jag hittade en vikingaby på mina nya jaktmarker. Se där vad som gömmer sig bakom knuten!

Lite senare i eftermiddag ska jag hitta lite inspiration i Stora boken om styrketräning. Sedan ska jag ta ett styrkepass på gymmet så att jag blir lika snygg som Glitzy. Eller i alla fall ännu ett steg i rätt riktning. Sedan blir det en timmas spinning och därmed är dagens 2 timmar tränade.

>

Torekov Hotell och Spa visade sig vara ett ställe med många möjligheter.

Vill man vara fin…

Jag gillar inte Springtime travel av den enkla anledningen att det är för dyrt. Dessutom gillar jag dem inte eftersom de verkar ha något slags monopol på NY Marathon. Inte för att jag tänkt springa, men ändå. Träningsresor är enkla att knåpa ihop själv så jag förstår inte anledningen till att åka på en arrangerad sådan.

Anledningen till att jag pratar träningsresor är för att jag varit på Torekov Hotell & Spa. Ett mysigt ställe med en del träningsmöjligheter – även om jag själv inte hann utnyttja en endaste av dem denna gång.

Entrén

Jag har inte varit på särskilt många spahotell i Sverige (jag är ingen ”spa-människa” som har ro att sitta och filosofera i en vilstol eller i en ångbastu) men jag slogs av hur inrett in i den minsta detalj allt var i Torekov. Varenda värmeljus och varenda stilleben var genomtänkt – och de var många!

Stilen var enkel och skandinavisk med både ljusa och mörka träslag. Färgerna gick i brunt och turkost och turkost med tydliga dekorationer från havet. Lugnt och lyxigt!

Baren i restaurangen.

Utanför vår rumsdörr.

Snygg inredning med korgar och stövlar
(de senare kunde man låna).

Jag vill åka tillbaka till Torekov Hotell & Spa. Men då vill jag göra det under 2 nätter med ett ordentligt träningsschema inbokat. Löpning längs kusten, massage i behandlingsrummet, styrketräning i gymmet, yoga i den lugna avdelningen, bastu för trötta kroppar och god mat på kvällen. Det vore en skön träningsresa det!

Ett av relaxrummen.
Liknande inredning har vi tänkt att ha på balkongen i vår.

>

Det var svårvaknat imorse. Men pulsen var nästan på topp ändå.

Lördagsspinning

Wake up lighten hade ett tufft jobb att väcka mig imorse. Vaknade ytterst motvilligt, men såg fram emot träningen ändå. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass på SATS Halmstad klockan 10.

Jäkligt morgontrött…

Detta är den mest deprimerande byggnaden i Halmstad.
Jag tycker det ser ut som en kloss frön öststaterna.
Här huserar SATS Halmstad. Jippieeee!!

Halva salen var full men det rådde inte särskilt mycket julstämning. Ljuslisten på golvet som förvisso är lite julig ligger nog där året om. Det skulle vara discotema på musiken sa instruktören vilket medföljde att de flesta låtar gick i ett ganska långsamt beat. Det var aldrig särskilt hög kadens på snurrorna vilket jag saknade. Speciellt i uppförsbackarna. Jag gillar inte att stå och slötrampa som om jag cyklade uppför en klippvägg. Nä, jag vill ha högre kadens när jag står. Jag vill ju ha det jobbigt för hjärtat!

De flesta ståpartier var korta så jag klippte ihop dem och gjorde långa block. Jag gav allt till låten It’s raining men (3/4 in i klassen) och jag trodde aldrig att den låten skulle ta slut. Men det gjorde den. Det var också den låten jag minns som allra jobbigast. Då låg jag nog på 83% av max. Inte särskilt högt. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var en helt ok klass.>