Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Att ha topsen i en ittalaskål (mamma har sin tandborste i den). Att ens fundera på att springa 10 mil en helg fastän vikten nästan är tresiffrig. Att åka med slalomutrustning på platten 3km genom skogen hem till stugan. Att äta frukosten med silversked. Att göra sin egen träningsresa istället för att köpa den i färdigt format. Att fatta beslut med magkänsla. Att hitta sin egen väg – och följa den.
>
Fredagkväll. Vinden viner. Det är kallt. Man vill helst bara skaka av sig veckans stress och mysa i soffan. Eller springa lite intervaller.
Blåsigt – flåsigt
Grabben kom upp från Göteborg igår. Inte för min skull, men för ett fyrverkeri som skjuts i Stockholm på lördag kväll. Men intervallerna hjälpte han mig med. Bara för min skull. Han klädde sig i både underställ och skidhandskar(!). Termometern visade på hela 6 grader. Men det blåste!
Grabben har tröttnat på att synas på bild.Tartanbanorna på Saltsjöbadens IP kan knappast bjuda på rekordtider. IP ligger precis vid havsbandet och man kan nästan höra vågorna klucka mellan hjärtats bankande. Havsbrisen finns alltid närvarande. Det är alltid motvind någonstans. Grabben var elak och såg till så att jag för det mesta sprang mina intervaller i denna elaka motvind.
Det som är jobbigt är bra.
Det som är jobbigt är bra har på något sätt blivit mitt omedvetna mantra. Visst slet jag i motvinden. Men det kommer att stärka mig i längden. Visst hade jag egentligen inte alls lust att springa intervaller i blåst och mörker klockan 18.30 på fredagskvällen. Men det kommer att gagna mig i längden. Det som är jobbigt är bra!
Det blev 4 x 400 meter. Sedan 300, 200, 100, 200, 300 meter. För mig var det jobbigt. För Grabben var det som en walk in the park. Bokstavligen. Men nu var det ju jag som skulle träna. Inte han. Hur snabbt jag sprang vet vi inte. Både min och Grabbens pulsklockor är i Halmstad. Det var lite synd. Jag hade gärna velat klocka mig. Men gårdagskvällen bjöd nog inte på några rekordtider. Jag hade vinden emot mig. Eller med mig – om man ser det långsiktigt.
>
