Det kan vara så att jag bakade det godaste brödet i mitt liv till helgen. Jag har gjort liknande frukt- och nötbröd förut, men det här var oslagbart gott. Förmodligen på grund av, eller tack vare, den mörka sirapen. Ett underbart helgbröd!
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
O jäklar, nu är det snart fullt. Jag fattar inte vad folk håller på med, hur lurade vi alla blir! Det blir fullt både till Göteborgsvarvet och S tockholm marathon rekordtidigt. Bara för att de ska tjäna mer pengar på räntan!
Jag har faktiskt anmält mig, precis som många andra. Och jag ska springa, det brukar jag faktiskt göra. Men vad som händer när folk anmäler sig skittidigt är att det blir ett jättestort manfall, folk skiter i det av olika anledningar. Göteborgsvarvet har ett gigantiskt stort procentuellt antal som inte kommer till start. Samtidigt pratar man varje år om rekord, men det är alltid i antalet anmälda, för att de själva höjer gränsen till hur många anmälningar de tar emot.
Hur svårt är det då att slå rekord? De som har missat att anmäla sig, men vill springa, borde få göra det, det finns ju plats om man tänker på hur många som aldrig kommer till start. Arrangörer som Göteborgsvarvet och Stockholm marathon borde prata om antalet som faktiskt springer istället och inte om antalet anmälda som någon gång råkat anmäla sig på fyllan eller har anmält sig via jobbet bara för att företaget sponsrar med anmälningsavgiften.
Jag sprang mitt första lopp utomlands i höstas, i Berlin, men jösses vad mycket bättre organiserat det var än de svenska så kallade storloppen. Med dubbelt så mycket folk i Berlin än i Stockholm marathon fungerade organisationen ändå bättre. Och i Stockholm brukar de tjata om att Stockholm maraton är, eller snarare var, världens bästa marathon. Men det är nog i allra högsta grad var, för undersökningen är säkert 10 år gammal. Det är dags att sluta försöka leva på gamla meriter.
Har ni möjlighet så testa gärna att springa ett lopp utomlands. Det behöver inte vara ett marathon eller så långt bort. Känslan av att dra iväg en weekend och vara med i ett kul lopp någon annanstans är en semesterlyx. Och mycket mer en upplevelse än att springa i gamla vanliga fotspår på Djurgården, över Västerbron eller i snurra runt i Slottsskogen.
Men varför ska jag själv då springa? Ja, det är i alla fall inte för upplevelsen, för den lär jag inte få. Nej, för mig har det snarare blivit en tävling där jag är med för att springa mot en viss tid. Oavsett hur tränad jag är, springer jag mot klockan och kollar på placeringen. Vill jag ha upplevelse också, ja, då tror jag det är bättre att lyfta blicken till andra storlopp, utanför landets gränser.
Men ni som har tänkt springa Stockholm maraton 2009 bör anmäla sig snarast. Gå in på hemsidan och se hur anmälningsläget ser ut och anmäl er om ni har bestämt er för att springa. Det är snart fullt!
>