Träningsglädje

Dagen har varit smärtsam.

Lunchträning

Det var svårt att gå nedför trappor idag. Och uppför. Och att resa mig upp från stolen. Och att sätta mig ner. Träningsvärk i benen påverkar allt. Fast inte viljan att träna mer.

Körde 30 minuter crosstrainer på jobbgymmet på lunchen och fick igång blodcirkulationen lite. På crosstrainern märktes inte ontet mer än att jag inte hade någon kräm i benen. Men träningsvärken knackade på så fort jag satte mig ner på kontorsstolen igen.

Kvällsträning

Ännu ett av Pias fartlekspass stod på schemat för eftermiddagen och på vägen dit tänkte jag att jag skulle smygåka lite. Så snart hon kommit halvvägs in i uppvärmningen tappade jag den tanken.

Det var tungt att gå uppför rulltrappan från blå linjen till t-centralens tunnelbaneuppgång vid Plattan, men jag gick hela vägen trots benens protester. På cykeln släppte det. Det var bara den första stående fartleksintervallen som kändes. Jag envisades. Trilskades. Och benen gav upp inför min vilja. Jag stod i alla fartleksintervaller som kördes med ”backväxlar”. Jag ska fan i mig inte besegras av någon jäkla träningsvärk.

Gainomax.
Min räddning efter hårt pass innan sen middag.

Senare på kvällen knackade träningsvärken på igen. Men det gjorde inget. Jag spenderade nämligen några timmar i en biosalong framför filmen Phoebe in wonderland (mycket bra!).>

>

Likt i Tio små negerpojkar har en efter en fallit av helgens 10-milalöpning i Motala. För mina medlöpare har livet kommit emellan. Ibland är det så, och det är förståeligt. Kvar står jag och Grabben. Grabben har varit så pass listig att han köpt en avbokningsbar biljett till Motala. Han säger också att väderprognosen inför helgen ser mörk ut. Där föll min sista medlöpare av från löparäventyret. Nu ligger min tågbiljett ute till försäljning på Blocket. Det blir förmodligen inga 10 mil för mig denna helg. Det är synd för min resumé med träningsgalenskaper. Men bra för min fot. Jag har föträngt att jag har ont i den.>