Träningsglädje

Jag har varit ute och sprungit så fort jag kan.

Terrängintervaller

Mormor stod som bäst och stekte pannkakor när jag tog med mig Grabben ut på vinterjogg. Det är inte vinter, det har bara precis blivit höst, men det känns som vinter. Det är mörkt och det är kallt och allt man vill är att dricka te under en filt.

Teet fick vänta, först skulle jag ut och springa så fort jag kunde. Platsen där det skulle ske var terrängslingan i skogen som böljar sig runt en bit av en golfbana. 1370 mjuka meter med många knixar och två rejäla uppförsbackar.

Det var på dessa 1370 metrar jag skulle bekänna färg. Bevisa för mig själv att jag lever.

Problemet var bara att jag hade lite svårt att se klockan i mörkret. Efter intervallen mindes jag inte riktigt vilken minutsiffra jag började på. För enkelhetens skull hade jag valt att inte starta om klockan för intervallen, utan istället börja springa på nästa ny minut.

När jag kom i ”mål” sa klockan att jag sprungit i 10 minuter. Men det kan inte stämma. Jag kan inte ha sprungit en dryg kilometer på 10 minuter. Frågan är bara vad som gick fel. Jag är 99% säker på att klockan stod på 12 minuter när jag startade. När jag kom i mål stod den definitivt på 22 minuter. Cirka 5 minuter har tillkommit någonstans. Frågan är bara var. Och hur. Jag som sprang snabbare än jag någonsin gjort förut. Under 5-tempo, enligt Grabben.

Hur som helst. Vi fortsatte med lite fler intervaller innan vi sprang hem – och drack te.>

Äntligen har jag lyckats. Äntligen kan jag bli som Blondinbella & Co. Äntligen lyckas jag bli lite kontroversiell och skapa debatt! Läs föregående inlägg, men framförallt kommentarerna. Vad tycker du? Mer åsikter åt folket!

Jag har toklite tid just nu. Helst av allt skulle jag vilja lägga mig i ett dike och ta en time out. Men jag får lägga den tanken åt sidan. Jag har bestämt mig för att jag ska jobba som fan, det jag gör ska bli skitbra och ikväll ska jag ut och intervallträna bort min frustration, min stress och mina orosmoln. Sedan ska jag sova gott och i helgen ska jag leverera det jag egentligen kan allra bäst. Om jag inte får ut min stress genom träningen kommer den att borra sig igenom mig likt en parasit och göra att jag sover sämre och fungerar sämre.

>

Jag förstår mig inte på folk som säger att de inte hinner träna. Vadå hinner? Vad kan vara viktigare? (Frågan ”vad kan vara roligare” håller jag tyst om)

Det där med att prioritera

Jag förstår mig inte på en av kvinnorna på jobbet som har två barn i yngre tonåren och som säger att hon inte hinner träna eftersom hon har barn (och hus och hem och en massa annat). Jag ifrågasatte henne inte. Vi satt på tunnelbanan och klockan var 07.58 och så tidigt orkar inte jag predika för döva öron – trots att jag är övertygad om min tro.

Det jag inte sa men tänkte innerst inne var ”om du bara gav dig själv 30 minuter några gånger i veckan skulle du ha mycket mer tid och ork för barn (och hus och hem och en massa annat)”.

Jag har fullt upp på jobbet just nu och har försakat träningen. Det finns ingen chans i världen att jag skulle ge upp det välbefinnandet som träningen ger för någonting annat under en längre period. Varken jobb eller barn. Faktum är att träningen gör mig till en bättre person på jobbet – och förmodligen en bättre familjemedlem. När jag har barn vill jag vara pigg nog att även leka med barnbarnen. När man säger att man inte hinner träna på grund av barn eller jobb eller annat gör man sina barm, sin arbetsgivare och sig själv en björntjänst.

Jag har sagt det förut och säger det igen: det är när jag är som allra stressad som jag behöver träningen som mest. Inget glas vin i världen är så avstressande som en pulstopp. En femkilometrare ger mig svar på livets gåtor och att ge gärnet ger mig så mycket energi tillbaka. Sedan är jag redo för jobb i 150 km/timmen, deadlines, presentationer och diverse bråk med banken.

Igår var jag ute på rask l90-minuterspromenad med hunden Trixa. Rundan gick genom ett 2 kilometers skogsparti i skogen, och Trixa hoppade skrämt förbi mörka stenar och stubbar hon trodde var något annat. Hur kan en hund vara så nojjig?>