Träningsglädje

Jag är ingen fan av gröt. Men min specialare imorse var jäkligt god!

Frukosttips

Koka vatten, havregryn och lite salt sådär på alldeles vanligt grötsätt. Häll i frysta hallon mot slutet av tillagningen, när gröten var nästan klar.

Servera gröten i en djup tallrik över en botten med fler frysta hallon. Under den varma gröten tinas de snabbt men blir inte sådär uppkokt mojsiga som de kan bli om de är för varma.

Hallongröten är god tillsammans med ekologisk mellanmjölk. Funkar säkert finfint till alla andra mjölksorter också.

Kruxet för min del är att inte stoppa i frukten för tidigt så att den smälter ihop för mycket med gröten. Men jag vill inte heller att frukten ska ligga kall ovanpå. Nej jag vill ha den lagom. Lagom och mellanmjölk är min grötfrukostmelodi.

Om man vill ha mer protein kan man ju äta några ägg också.>

Kvällen bjöd på ren och skär träningsglädje kryddad med perfekt jobbighetskänsla i ett fantastiskt sällskap under lagom enstaka och mjuka regndroppar. Det är såhär livet ska vara!

Back och trapprusher

Ikväll har jag och Coola Karin avnjutit konsten att vara riktiga livsnjutare. Det skedde på Långholmen och på Skinnarviksberget.

I behagligt snacktempo sprang vi från Zinken runt Tanto och Street till Långholmen. Här började allvaret. I de två backarna på Långholmens andra halva körde vi några rusher. Först gav vi järnet några gånger i en backe som var ganska kort så att flåset inte kom ikapp oss förrän på väg nedåt för att göra ytterligare en backspurt. Sedan i en längre backe som vi jagade varandra uppför och verkligen fick bekänna färg. Sköna, höga pulstoppar blandades med jogg i lagomfart däremellan.

Efter träningssnack i soffan.

Efter Långholmen blev det en snabbintervall längs med Söder Mälarstrand innan den stora finalen: trapplöpning uppför Skinnarviksberget blandat med backrusher uppför samma berg. Trots att jag inte kände någon påfrestande mjölksyra tog benen togslut efter några trapprusher vilket jag ser som positivt. Då borde jag bli starkare till nästa gång.

Trapporna uppför Skinnarviksberget är perfekta. Lagom för ”varannat-trappstegs-löpning” och lite ojämna. Ojämnt är bra har jag förstått. Dessutom är trappan lagom lång och ganska rak. Och ligger ganska nära där jag bor. Jag vet vad jag kommer göra i höst!

(Springa i trappor såklart)>

Jakten på antioxidanter krävde sina uppoffringar. Men nu har jag i alla fall blåbär till frukost.

Blåbär

Antioxidanter är bra. Antioxidanter finns i blåbär. Felicitas bor mitt i värsta blåbärssnåret så jag, Sofy och Ruth åkte dit i söndags för att plocka blåbär att äta och bli antitanter genom antioxidanter.

Det är inget direkt blåbärsår i år så trots ambitiöst letande och plockande ute i Tyresöskogarna kunde man nästan räkna bären jag hade med mig hem. Men det räcker för denna vecka i alla fall. Om morgnarna äter jag numera blåbär. Det har jag precis ätit till mellanmål också. Jag sitter här i soffan och låter antioxidanterna verka och hoppas de ska ge mig krut i benen. Snart kommer Coola Karin och vi ska ut på träningspass.

Blåbär och keso tillsammans med det allra sista av yoghurten.

Jag hoppas också antioxidanterna hjälper mot fästingen som bestämde sig för att hugga in på mig. Jag plockade med mig dem hem från Tyresöskogen. Igår upptäckte jag den. Fästingar är inga trevliga sällskapsdjur. Snarare det värsta jag vet. Jag hade en fästing i huvudet när jag var liten. Snacka om fast lane för borrelian. Så vitt jag vet är jag inte sjuk. Jag hoppas jag inte blev det nu heller. Jag har inte tid med sjukdom och förlamning och andra skräckhistorier jag hört efter fästingbett. Jag har fullt upp med att leva livet. Och snart fullt upp med en ordentlig genomkörare för benen.

>