>
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Idag var vi nog många som satt med de svenska OS-medaljörerna i cykling på näthinnan i spinningsalen.
Onsdagscykling
Det är stressigt när jag ska ta mig från jobbet på Kungsholmen klockan 16.30 till SATS Hötorget och spinningpassen som börjar klockan 17.00. Men jag gör det snabbt. Från dörr till dörr tar det 15 minuter och då måste jag ändå vänta på tunnelbana, trängas med folk i en överfull tunnelbanevagn, åka ett par stationer, springa uppför alla rulltrapporna på T-centralen från den blå linjen i allra nedersta källaren och sen korsa och tvärsa alla människor på plattan tills jag äntligen kommer fram till SATS Hötorget. Väl där byter jag om med andan i halsen, glömmer hälften och sätter byxorna bak och fram. Eller något sådant.
Anyway. 16.50 satt jag på cykeln.
Terese bjöd på backar och intervaller och även om musiken inte var lika bra som den brukar (Mitternacht eller When you’re gone saknades…) var det ett bra pass med chans på många pulstoppar. När klassen var slut undrade jag hur jag skulle orka göra allt en gång till. För det skulle jag ju.
Uppvärmningen på andra klassen var olidlig. Ren och skär pina. Ok, inte lika stor plåga som för Gustav Larsson men ändå. Jag hittade ingen bra sittställning och det gjorde bara ont överallt. I rumpan och i händerna. Men så satte passet igång på riktigt och plågorna försvann. Och tiden gick fort. Vi hade knappt börjat på första blocket innan vi gjort klart det tredje och näst sista etappen. Och jag kom på mig själv att köra lite tuffare än förut.
Det är så ”enkelt” att köra tufft på spinning. En backe varar ju bara i till exempel 3 eller 5 minuter. Nästan aldrig mer än så. Och det är faktiskt ingenting.>
OS i Stockholm? Javisst, kolla in detta!>