Kroppen är ett förunderligt mirakel.
Hallå Puma?
Jag har en kropp som pratar med mig. Jag menar inte att den kurrar eller pruttar. Och när jag skriver ”prata” menar jag det inte bokstavligt. Men, av hur kroppen känns förstår jag att något saknas (som idag) eller att det har blivit för mycket av något (som pannkaksuppladdningen innan GöteborgsVarvet).
Idag går jag runt med en känska av att det är något som fattas. Att jag inte gett kroppen vad den vill ha. Det är ett sug, men ändå inte. Det är som att kroppen säger ”hallå Puma, du har inte fyllt på mig tillräckligt”. Jag är inte direkt hungrig, inte direkt sockersugen – men jag känner ändå att kroppen går runt och gnäller. Det är något den inte är nöjd med. Jag är inte törstig men det är nog trots allt vätska den vill ha. Och gärna en vilodag och så en Sex and the city-premiär. Och vad kroppen vill ha ska kroppen få! Idag blir det alltså vatten, vila och bio (och kanske en Cosmopolitan?)>
