Tokigt väder + snart beach 2007 + måndag + kl 18.30 + gym mitt i stan = Ett SATS Zenith helt utan luft där man måste stå i kö (!) för att få springa på ett av gymmets runt 20 löpband. Men jag var taggad som tusan och stod snällt i kö. Sedan var det åka av! Nej, springa menar jag.

Alltså. Än en gång har jag insett hur viktigt det är med rätt mental inställning. Tack vare att jag var så inställd på att jag skulle körta hårt på intervaller så gav jag inte upp trots att jag var trött i benen efter första intervallen. Inte heller gav jag upp när jag bytte löpband och bara hade 10 minuter kvar. Inte heller gav jag upp fastän det kändes så lockande att bara sluta och sätta sig ner på en bänk och ta en klunk vatten. Jag höll ut. I alla mina planerade 40 minutrar (plus de 15 minutrar på crosstrainern som jag inledde träningen med). Och fy fan vad jag är stolt över mig själv. Att jag faktiskt slutförde min planerade träning gör att jag är riktigt taggad inför fredagens intervallpass. Vilken bonus!

Jag är rätt kass på att springa snabbt. Men jag tycker att det är roligt ändå. Jobbigt – men roligt. Mina intervaller gick på 13.5km/h som max. Det är en hastighet som min löptränare brukar värma upp på. Mot slutet av intervalltiden kom faktiskt tränaren till gymmet och gav mig lite instruktioner. Tekniktips typ ”armarna mer in mot sidorna, du pendlar med dem bra men du kan ha en mindre vinkel i armbågen”. Många skulle säkert bli sura över att få en massa pekpinnar när man bokstavligt talat springer och dör, men teknikfreak som jag är älskar jag sådant!

Har testat matkorn nu. De liknar sådanda där pufflingor och smakar inte så mycket. Finns nog inte mycket mer att säga om dem än så. De lämnade mig ganska oberörd.