Idag har det blivit ett bra slut på en dålig början.
Lördag 3 mars
02.05: går och lägger mig efter en vinprovarkväll med ett par kompisar. Har diskat 20 glas för hand och svurit över att jag inte har någon diskmaskin.
07.00: vaknar av att pojkvännen svär över att han inte vaknat 05.15 då det var något skidlopp från VM i Sapporo. Jag suckar, undrar om det var jag som stängde av väckarklockan i sömnen och somnar om.
12.10: vaknar igen, omedveten om att halva dagen gått. Vi skyndar oss upp och bestämmer oss för att ge oss ut på stan på direkten. Jag måste göra en del ärenden och dessutom ekar kylen tom.
Jag går förbi Geocity på Hornsgatan och köper ett halsband som jag spanat in sedan jul. Det är en kedja med amuletter. Man kan välja sina egna ord på amuletterna och jag väljer två stycken: strength och vision. Något som jag tycker speglar min personlighet och min drivkraft, både när det gäller träning men också mycket annat.
14.00: dags för dagens första mål mat. På Tullys på Götgatan. Jag beställer in en underbart god chailatte (smakar vetebulle) och en stooor bit med morotskaka. Ingen bra frukost men i min enfald resonerar jag att det är bättre med bara morotskaka än både frukostfralla och morotskaka. Råkar även dela pojkvännens underbart goda chokladboll (han är smartare och käkar också en frukostmacka)…
15.00: vi har skyndat oss hem för att inte missa alltför mycket av friidrotts-vm. Vi bänkar oss i TV-soffan och ser bland annat Kallur springa in sig på final på 60m (inte häck denna gång, den har hon redan vunnit).
17.15: TV:n är slut och vi bestämmer oss för att dra på oss joggingskorna – den dåliga uppladdningen till trots (kanske har friidrotten inspirerat).
Härlig utejogg
Det var skönt ute ikväll. Milt. Isen har smält bort men det är lite småslaskigt på sina ställen. Jag, som precis börjat knapra antiflammatoriska piller för min höft, bestämmer mig för ”den korta rundan”, dvs Årstaviken-Eriksdalsbadet-Ringvägen-Zinkensdamm. Ca 5km.
Jag och pojkvännen gör sällskap längs Årstaviken. Takten är lugn och behaglig men ändå rätt så bra. Jag springer mest och känner hur höften mår. Det känns, men det gör inte ont. Det är många joggare ute och det känns bra med lite sällskap.
Den enda lite sega biten är backen upp från Eriksdalsbadet till Ringvägen. Jag funderar på att stanna men överlägger med mig själv och kommer fram till att jag inte har något att skylla på. Jag har varken ont eller är trött, så förnuftet vinner över latheten och jag springer på.
Från SöS till Zinken går det lätt utför och ju närmare hem jag kommer, desto bättre mår jag. Det är härligt att jogga. Lugnet och harmonin sköljer över en och allting är hur bra som helst!
