Träningsglädje

Det är underbart när man äter något som riktigt smälter i munnen. Och då menar jag inte choklad…

Favoritmellanmål

Jag är en sucker för keso, jordgubbar och Valio sommarbär. Jag brukar inte nödvändigtvis blanda dessa livsmedel, men idag gjorde jag det och oj oj så gott det var!!

Ett mellanmål med 2.5dl yoghurt, 1dl keso och 0.5dl jordgubbar ger enligt www.viktklubb.se 291 kalorier och fördelar sig såhär:

(Det gula fältet visar energin som kommer från protein, det rosa fältet visar energin som kommer från fett och det blå fältet visar på energin som kommer från kolhydrater)

Med min onda rygg och nacke kändes hårdträning inte speciellt lockande… men 20.49 kom jag på att jag ville promenera Midnattsloppsbanan istället!

Midnattsloppet – 1 mil

Sagt och gjort, vi snörde på oss skorna och begav oss ut!

Banan är rak och enkel i början men blir sedan snirklig så på vissa platser villade vi bort oss helt.

Loppet börjar vid Zinkensdamms IP och går uppåt Ringvägen med sin svaga uppförslutning. Vid korsningen Ringvägen/Götgatan svänger banan vänster mot Medis. Just Ringvägen och Götgatan är två långa partier som kan bli sega…

Glasskontroll!

Jag vet inte riktigt var vätskekontrollerna kommer att vara men här stannade i alla fall vi för en glass.

Vid medis tar man av åt höger och följer Folkungagatan, sedan höger igen nedför Renstiernas gata. Nu kommer kruxet. Det blir en massa tighta svängar runt och över Ringvägen, fram och tillbaka, och sedan en hel del uppför vid Katarina (eller om det är Sofia?) kyrka och ut mot Fjällgatan.

Sedan är det raka rör mot Medis igen och så en killerbacke upp mot Mosebacke. Här gjorde vi vår egen runda, gick nedåt Slussen och sedan Söder Mälarstrand hem… då hade vi varit ute i 75 minuter och tröttnat på att det gick så långsamt!

Hade ingen träningsvärk efter gårdagen, kände mig som vanligt… tills jag råkade lyfta armarna lite för snabbt – och så kom skulderbladsspärren (igen).

Skulderblad

Sedan ett år tillbaks har jag haft problem med skulderbladen. De känns mer än de bör göra. Det är svårt att beskriva hur, men det är ibland som en molande tandvärk i dem och jag känner mig stel i den muskel som går från den högra skuldran och upp mot nacken.

Jag har varit hos husläkare (skrev ut antibiotika…), naprapat (knäckte några kotor och pratade om whiplash…) och sjukgymnast (nämnde dålig muskelmiljö och provade med nålar och el…). Ingenting har egentligen gjort det bättre. Det har varit frustrerande och jag har inte vetat var jag ska ta vägen med mitt problem.

Kändis-nappis!

Igår var jag hos en naprapat igen. Anja Pärsons naprapat faktiskt! Så han borde ju veta vad han gör…

Han klämde mest och knäckte nästan inget, men det var så skönt! Visst gör det ont när han trycker och klämmer på muskeln, men det är en skön smärta som man nästan vill ha mer av!

Denna nappis höll med om att det var viktigt att stärka muskulaturen i området så styrekträning var bra. Egentligen är allt som aktiverar muskeln bra (och som vanligt är stillasittande i jobbet allt annat än bra) så jag skulle fortsätta att träna och hålla igån tyckte han.

Det blev lite bättre efter besöket hos nappisen, dessutom tipsade han pojkvännen om bra massagegrepp för att göra muskeln bättre så nu ser jag fram emot mycket trevlig massage!

Mer om skulderblad:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skulderblad
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skulderbladets_muskler

Wikipedia skriver:
”De skelettmuskler som rör skuldergördeln i förhållande till bröstkorgen tillhör rygg-, bröst eller halsmuskulaturen. De har i allmänhet sitt ursprung i ryggraden, bröstbenet eller revbenen och de fäster i skulderbladet, nyckelbenet och/eller överarmsbenet.
De antingen lyfter/sänker skulderbladet, drar det medialt/lateralt eller roterar det. Vid abduktion av överarmen roteras skulderbladet så att dess ledyta mot överarmsbenet vänds uppåt. Vid flexion av överarmen glider skulderbladet utanpå bröstkorgen genom att hela skuldergördeln roterar med nyckelbenets mediala led som centrum samtidigt som skulderbladet roterar som vid abduktion av överarmen.
Det är det faktum att skulderbladet inte är ledat till bröstkorgen som ger den övre extremiteten dess rörelseomfång på nästan 180°. Priset för denna rörelsefrihet är begränsad stabilitet och axelleden är den led som lättast går ur led.”