Jag har bott i Åre i ett och ett halvt år men först igår kväll var jag på ett pass yoga med Therése som står bakom Yoga Stories och som kör global yoga; en typ av yoga som grundats av Johanna Andersson. Modern yoga som är fysisk och ungefär hur jobbig som helst.
Det var inte vilket yogapass som helst utan en utomhusklass i Tottbacken – fjällromantik på högsta nivå. På bilden syns inte att man kan borsta av knotten från benen men det är inte heller något jag minns i efterhand.
Jag önsketänkte lite innan passet och satte på mig mina mjukaste kläder eftersom det var så jag kände mig i humöret och i kroppen, men jag borde anat att vi skulle svettas och att det hade funkat bättre med funktionsmaterial. Ju mer knott och mygg, desto mer måste vi röra på oss, resonerade Therése och det blev ett antal vändor uppför krönet i Tottbacken med malasana på toppen och solhälsningar efter den branta nedförsbacken.
Mina ben hade checkat ut redan när jag klev ur bilen innan passet började och jag jobbade väldigt, väldigt mycket på att sudda bort tanken på att jag var dålig.
Det jag hade velat göra allra, allra mest var att ursäkta mig inför gänget och säga att jag minsann hade sprungit ett rejält långpass kvällen innan och var dödstrött i benen. Men yoga ska inte handla om att jämföra sig och jag fick jobba ordentligt mentalt med att eliminera allt vad jämförelse hette. Det var supersvårt och jag är inte alls där i min yogaresa som tagit paus på ett par år.
Therése öppnar sin nya yogastudio i Åre i september och det skulle nog vara jättebra för mig att ta ett pass i veckan. Sist jag körde ett regelrätt rörlighetspass så checkade ryggen ut men idag grejade den solhälsningar och ryggrullningar och allt. Jag behöver långsamma yogapass som fokuserar mycket på core och den djupa bålmuskulaturen så jag hoppas att det finns sådana pass på schemat.
