Jag yogar i omgångar. Ibland på yogastudio, även om det blivit mer och mer sällan de senaste åren. Istället vill jag plocka de övningar och de positioner som jag behöver för att bli stark. För att bygga en kropp som håller.

Man brukar säga att det är så enkelt att springa. Men visst är det långt mycket enklare med yoga. Som att gå ut på en gräsmatta och bara börja. Eller rulla ut en yogamatta och ställa fötterna på den. Men allt det där stämmer ju bara om man också gör det. Som jag gjorde igår.

Jag rullade ut yogamattan på min balkong under en sensommarhimmel som nu och då fylldes med skärmflygare som tidigare tagit steget ut från Åreskutan och senare landar på Draklanda alldeles utanför huset där jag bor.

Kroppen är stel till en början. Omedgörlig. Inte så klassiskt yogisk. Men i takt med flödet så värms millimeter för millimeter upp och jag kan sjunka in i positionerna och det som kämpar emot till en början lirkas upp och blir mjukt.

Mitt eget flöde är inte komplicerat men innehåller alltid hundens position. Hunden som jag tyckte var en outhärdlig position första gången jag yogade men som jag kan förstå är en viloposition idag och som jag framförallt märker gör min rygg gott. Jag gör också några positioner för mina stela höfter – som jag ofta kombinerar med hunden. På så sätt bygger jag upp det flöde jag behöver för att bygga en kropp som pallar trycket för allt annat jag gör.

Ibland kan jag längta efter en lärarledd klass och då går jag antingen till Therese på Yoga stories eller så skulle jag kunna prenumerera på en tjänst typ Yogobe. Framförallt är det en bra inspirationskälla till sina egna yogasekvenser. Men fundera ett varv på varför du väljer de övningar du gör; för att du är bra på dem eller för att du behöver dem. Vilket i och för sig kan vara både och.