Jag köpte ett par Åsnes turskidor i november. Som bara legat och väntat i bilen sedan dess. Men igår kväll var det äntligen dags för premiär – med en kvällstur i pannlampans sken upp till Vita Renen i Edsåsdalen!

Torsdagkvällar på Vita Renen är verkligen något jag tycker att alla som besöker Åre ska uppleva. En perfekt kombination av natur, god mat, mys – och en pulshöjare på vägen dit eftersom man bokstavligt talat ska uppför ett berg. Det är inte jättelångt och jättebrant, aktiva barn klarar garanterat av det, men ändå – det går uppför. Och på vägen tillbaks går det skönt utför i pistad terräng och längdspår. I mörker och pannlampa är det en tjusning!

Såhär ser Vita Renen ut i dagsljus! Och såhär mörkt och immigt kan det vara på kvällen…

Vi började med en jordärtskockssoppa med älgcarpaccio och fortsatte med mer älg och röding. Inte på samma tallrik dock!

Jag måste åka lite mer turskidor innan jag kan ge någon form av beskrivning på hur det känns och just dessa skidor. Turskidor känns lite som en djungel med olika bredder och så vidare – men jag kan säga att de gick tryggt utför i pistad skidbacke i alla fall. För så börjar – och avslutas – turen till Vita Renen.

Kanske är det sista kyssen nu. Till vintern alltså. Kanske är det sista gången jag står på skidor den här säsongen.

Här cyklas det mtb i ett hav av vitsippor och här gäller både shorts och t-shirt. Här ser det förresten grymt härligt ut men det gills inte för det är ju utomlands.

Hemma hos mig här i Åre har jag fått besök av mamma och pappa som gått fjälltur igår – och som tog mig med sig idag. Vi gav oss iväg uppåt Vita Renen i Edsåsdalen och fick ömsom snö, ömsom sol och på sluttampen en dos regn.

Hos Sundpro i Duved har jag och Hazel provat ut en riktig sele så om vi vill kan det gå riktigt snabbt i längdspåret nu. I löparspåret också!

I torsdags kväll samlades ett gäng på Houdini i Åre för att för egen maskin ta sig upp till Vita Renen i Edsåsdalen. Jag och Pernilla gick med snöskor och de flesta andra tog turskidor eller valde att gå randonné. Mörkret hade lagt sig flera timmar innan så när vi parkerade vid Köjagården i Edsåsdalen tog vi på oss pannlamporna och började gå uppför skidbacken. Där liften slutade lade sig kvällen som ett kompakt mörker runt omkring oss och det var bara ljudet från snöskorna mot snön och ljuskäglorna från lamporna. Eftersom det gick uppför i runt 4 km, inte alltid jättebrant men ändå, fick terrängen styra konversationen. Ibland var det helt tyst, förutom knarrandet från snön.

Uppe på fjället lyste ljusen från fönstren på Vita Renen. Det knastrade i den öppna spisen och det var som att öppna dörren till några årtionden bakåt i tiden. Det var gemytligt och härligt och snart blev vi serverade mat och dricka. Aldrig har väl vattnet smakat så gott som just då, eller en tallrik renskav varit så smakrik.

Någon timme senare promenerade vi neråt igen. Då hade man förvisso önskat ha skidor under fötterna men istället blev det en lätt promenad i nedförsbacke – och mer prat än när vi gick uppför. På några ställen såg vi färska spår av älg som promenerat framför oss och hade det bara varit ljust hade vi säkert sett hur den stod och tittade på oss. Istället drogs våra blickar mot en stjärnklar och stilla himmel.

Det var en klart värd torsdagskväll. Är du i Åre ska du hålla utkik på Houdini Åre på Facebook för fler kvällsarrangemang. Dessutom ska du passa på att tolka upp till Vita Renen eller ta dig dit för egen kraft. Vill du gå med snöskor så kan du hyra på Rent-a-plagg, annars funkar turskidor fint.