UllÃ¥dalen är det ställe i Åre dit jag Ã¥ker Ã¥ret om. Terrängen funkar för allt: vandring, traillöpning, backintervaller, en picknick, utförsÃ¥kning, längd- och turskidÃ¥kning. Mest folk är det här om vÃ¥rvintern; dÃ¥ skiner solen och skaren ligger hÃ¥rd. De inbitna längdskidÃ¥karnas allra bästa favorittid pÃ¥ Ã¥ret – sommarälskarna har vid denna tidpunkt redan ställt in skidorna i förrÃ¥det. Och det är ju synd för det är en strÃ¥lande fin Ã¥rstid. Den femte pÃ¥ Ã¥ret!

Jag har en egen liten topp i UllÃ¥dalen: sarasfrukosttopp – ett säkert kort de gÃ¥nger dÃ¥ fantasin tryter och man liksom inte orkar tänka ut nÃ¥got nytt. Som idag.

SÃ¥ jag tog mina längdstavar, snörade pÃ¥ mig trailskorna och satte av mot ett backpass med mÃ¥lsättningen att bli trött. Det spelar ingen roll med vilken hastighet man tar sig framÃ¥t – det är helt beroende pÃ¥ underlag och lutning och 85% av maxpuls är 85% av maxpuls oavsett tempo.

Det blåste snudd på stormvindar ovan trädgränsen och det hade varit skönt med skydd mot öronen; men jag tog vändan runt om toppen och kom fram vid Rödkullens bergstation. Sedan sprang jag transportsträckan ner från Rödkullen till Ullådalen och var färdig med mitt pass. Bra söndagsträning: kort men intensivt.