Ullådalen är det ställe i Åre dit jag åker året om. Terrängen funkar för allt: vandring, traillöpning, backintervaller, en picknick, utförsåkning, längd- och turskidåkning. Mest folk är det här om vårvintern; då skiner solen och skaren ligger hård. De inbitna längdskidåkarnas allra bästa favorittid på året – sommarälskarna har vid denna tidpunkt redan ställt in skidorna i förrådet. Och det är ju synd för det är en strålande fin årstid. Den femte på året!

Jag har en egen liten topp i Ullådalen: sarasfrukosttopp – ett säkert kort de gånger då fantasin tryter och man liksom inte orkar tänka ut något nytt. Som idag.

Så jag tog mina längdstavar, snörade på mig trailskorna och satte av mot ett backpass med målsättningen att bli trött. Det spelar ingen roll med vilken hastighet man tar sig framåt – det är helt beroende på underlag och lutning och 85% av maxpuls är 85% av maxpuls oavsett tempo.

Det blåste snudd på stormvindar ovan trädgränsen och det hade varit skönt med skydd mot öronen; men jag tog vändan runt om toppen och kom fram vid Rödkullens bergstation. Sedan sprang jag transportsträckan ner från Rödkullen till Ullådalen och var färdig med mitt pass. Bra söndagsträning: kort men intensivt.