Utsikten från SATS Åre är inte att leka med. Igår när det blåste som värst och det gick vita vågor på Åresjön rodde jag intervaller till utsikten över sjö, fjäll och moln som bäddade in topparna. Det är fint det.

Sedan styrketränade jag. Jag har bytt ut den här lilla boken mot en annan. Ny bok, ny era. Jag skriver ner vilka övningar jag ska göra och har koll bÃ¥de bakÃ¥t och framÃ¥t. Jag tränar i allmänhet rätt dÃ¥ligt utan en plan och även  om jag inte är strikt med reps, sets och vikter sÃ¥ vill jag veta vad jag ska göra – och varför jag gör det jag gör.

Det är kul att vara igång med styrketräningen igen. Eller, just nu är det mesta i och för sig väldigt kul.

Jag tog ett sent fredagspass pÃ¥ gymmet. Sent som i runt klockan 21. Jag trodde det skulle vara stiltje där men det var fullt ös. Träningshotellet levererar! Jag körde lite överkroppsstyrka och lite corestyrka och invigde mina nya tights frÃ¥n Röhnisch. Jag träffade tvÃ¥ kollegor pÃ¥ vägen in och bÃ¥da tyckte att tightsen var sÃ¥ fina – och det tycker jag ocksÃ¥. Som att ha lyckopiller pÃ¥ benen ungefär!

Tightsen heter Bodil, t-shirten heter Rut. Jag kan ocksÃ¥ tipsa om tightsen Liza som är fantastiskt fina och som jag ska fota nästa gÃ¥ng. Vi fick dem pÃ¥ yogaeventet här pÃ¥ Holiday Club för nÃ¥gra veckor sedan – i höst är det dags för Röhnisch stora träningshelg som kommer bli episk!

Jag tycker om styrketräning. Och att hänga på härliga gym sena kvällar. Då är vardagsstressen långt borta och det är rätt mysigt. Allra härligast är det när man har byggt regelbundna vanor kring det för det har de flesta andra som tränar sent på kvällen också, och då hänger man liksom där tillsammans.

Jag checkade ut relativt tidigt från kontoret och snörade på mig mina turpjäxor. Jag köpte nya (mina första) turskidor sent i höstas men har ju bara åkt på dem en gång; en kvällstur till Vita renen i Edsåsdalen.

Det känns som att turskidÃ¥kning är njutarÃ¥kning sÃ¥ jag satte pÃ¥ mig underställ och skalpjagg och förberedde mig inte pÃ¥ att bli särskilt svettig – till skillnad frÃ¥n när jag Ã¥ker längd. DÃ¥ är det är tighta funktionsplagg som gäller, ungefär som när man springer.

Det var mysigt att skida runt i maklig takt pÃ¥ fjället i nÃ¥gon timma och se solen gÃ¥ ner i ett rosa moln och känna mörkret sänka sig – och knäppa pÃ¥ pannlampan och stänga in sig i sin egna bubbla. Det var en annan typ av power hour än det cykelpass jag var pÃ¥ igÃ¥r ikväll pÃ¥ SATS Åre. DÃ¥ handlade det mer om mjölksyra, svett och urdruckna vattenflaskor.