Utsikten från SATS Åre är inte att leka med. Igår när det blåste som värst och det gick vita vågor på Åresjön rodde jag intervaller till utsikten över sjö, fjäll och moln som bäddade in topparna. Det är fint det.

Sedan styrketränade jag. Jag har bytt ut den här lilla boken mot en annan. Ny bok, ny era. Jag skriver ner vilka övningar jag ska göra och har koll både bakåt och framåt. Jag tränar i allmänhet rätt dåligt utan en plan och även  om jag inte är strikt med reps, sets och vikter så vill jag veta vad jag ska göra – och varför jag gör det jag gör.

Det är kul att vara igång med styrketräningen igen. Eller, just nu är det mesta i och för sig väldigt kul.

Jag tog ett sent fredagspass på gymmet. Sent som i runt klockan 21. Jag trodde det skulle vara stiltje där men det var fullt ös. Träningshotellet levererar! Jag körde lite överkroppsstyrka och lite corestyrka och invigde mina nya tights från Röhnisch. Jag träffade två kollegor på vägen in och båda tyckte att tightsen var så fina – och det tycker jag också. Som att ha lyckopiller på benen ungefär!

Tightsen heter Bodil, t-shirten heter Rut. Jag kan också tipsa om tightsen Liza som är fantastiskt fina och som jag ska fota nästa gång. Vi fick dem på yogaeventet här på Holiday Club för några veckor sedan – i höst är det dags för Röhnisch stora träningshelg som kommer bli episk!

Jag tycker om styrketräning. Och att hänga på härliga gym sena kvällar. Då är vardagsstressen långt borta och det är rätt mysigt. Allra härligast är det när man har byggt regelbundna vanor kring det för det har de flesta andra som tränar sent på kvällen också, och då hänger man liksom där tillsammans.

Jag checkade ut relativt tidigt från kontoret och snörade på mig mina turpjäxor. Jag köpte nya (mina första) turskidor sent i höstas men har ju bara åkt på dem en gång; en kvällstur till Vita renen i Edsåsdalen.

Det känns som att turskidåkning är njutaråkning så jag satte på mig underställ och skalpjagg och förberedde mig inte på att bli särskilt svettig – till skillnad från när jag åker längd. Då är det är tighta funktionsplagg som gäller, ungefär som när man springer.

Det var mysigt att skida runt i maklig takt på fjället i någon timma och se solen gå ner i ett rosa moln och känna mörkret sänka sig – och knäppa på pannlampan och stänga in sig i sin egna bubbla. Det var en annan typ av power hour än det cykelpass jag var på igår ikväll på SATS Åre. Då handlade det mer om mjölksyra, svett och urdruckna vattenflaskor.