IgÃ¥r Ã¥kte vi pÃ¥ en heldagsutflykt med John; vÃ¥r guide som tog med oss till de bästa ställena runt Godahoppsudden (Cape of Good Hope) – inklusive pingvinerna pÃ¥ Boulder’s Beach sÃ¥klart, som var det jag sÃ¥g fram emot mest.

BergsomrÃ¥det frÃ¥n Kapstaden till Godahoppsudden är ett naturreservat; Table mountain nature reserve – och vill man sÃ¥ kan man springa ett Ã¥tta mil lÃ¥ngt ultralopp pÃ¥ bergskammen frÃ¥n Godahoppsudden ner till Waterfront i Kapstaden.

Numer finns det några locals som tycker att det där loppet inte är särskilt jobbigt, så de börjar i Waterfront på natten och springer hela kammen till Godahoppsudden med pannlampa. Sedan tar de en kaffe och pausar i 20 minuter och lagom till startskottet går så startar de också tävlingen tillsammans med alla andra.

Vi tog den här turen med bil och blev upphämtade pÃ¥ vÃ¥rt hotell i Camps Bay och sÃ¥ styrde vi nedÃ¥t landet, mot den sydligaste spetsen – även fast Godahuppsudden egentligen inte är just sÃ¥ lÃ¥ngt söderut man kan komma i Afrika. Men, det är här de tvÃ¥ oceanerna möts: Atlanten och Stilla Havet.

PÃ¥ landremsan pÃ¥ ena sidan av Godahoppsudden, där Kapstaden ligger, är havet jättekallt – och pÃ¥ andra sidan, inte lÃ¥ngt bort, är det varmt och skönt. När man stÃ¥r högst upp pÃ¥ Kapudden (Cape Point) precis bredvid, och blickar ut över den smala landremsan sÃ¥ kan man se bÃ¥da sidor – och det är knäppt att tänka att det är sÃ¥ stor skillnad i temperatur.

Innan vi kom fram till Godahoppsudden betade vi av några andra höjdpunkter längs vägen. Först åkte vi till Hout Bay. Just igår var här ett sömnigt samhälle eftersom det var ledig måndag, men annars är här full kommers i hamnen med fiskebåtar som kommer in.

FrÃ¥n Hout Bay är det populärt att Ã¥ka bÃ¥t ut till en koloni med sälar som bor en bit ut, sÃ¥ det gjorde vi. Sälar är kanske inte det mest exotiska som jag kan tänka mig, eftersom vi har dem hemma ocksÃ¥. Men det var väldigt stora vÃ¥gor – och riktigt fina vyer.

FrÃ¥n bÃ¥ten hade vi fin utsikt mot Chapman’s Peak drive som är en väg som slingrar sig vid sidan av berget som stupar rätt ner i havet. Här gick banan för Two Oceans marathon – och även det stora cykelloppet som var helgen innan.

Även idag var det massor av cyklister på vägarna; det har det varit nästan varje dag som vi varit här i Kapstaden. Det är både landsvägscyklister och mtb-cyklister som rullar där ute.

Chapman’s Peak drive gÃ¥r mellan Hout Bay och Noordhoek och har gjort sÃ¥ sedan tidigt 1900-tal. Bilar betalar en avgift eftersom vägen kräver en hel del underhÃ¥ll. Det skedde nÃ¥gra dödsolyckor pÃ¥ grund av fallande stenar under 1998-2000 sÃ¥ dÃ¥ stängdes vägen i nÃ¥gra Ã¥r för att fixas i ordning och bli säker.

Här finns fickor att stanna pÃ¥ och stigar att gÃ¥ hike pÃ¥. Är det rätt Ã¥rstid kan du se valar och när du kommer ner till Noordhoek ska du hÃ¥lla koll pÃ¥ vilken färg flaggan som hänger längs vägen har. Här sitter en vithajsspanare som kollar sÃ¥ att bukten är fri frÃ¥n hajar – och meddelar surfarna. En gÃ¥ng räknade han till 16 stycken vithajar.

I Noordhoek finns ett litet ställe som heter Noordhoek Farm Village dit alla verkar leta sig; cyklister, locals och en och annan turist. Här finns smÃ¥ affärer, kafferosteri, glassmakare, juicebar och nÃ¥gra restauranger. Det är gulligt – och jag kan intyga att juicen är god. Jag tog en grön med mycket ingefära!

Vi körde vidare mot Kapudden och Cape Point National Park. Här finns en hel del vilda djur; någon form av antilop, zebror, landsköldpaddor, babianer och några giftiga ormar som man ska se upp för om man är ute på hike.

När vi kom fram började vi med lunch till den här utsikten:

EfterÃ¥t promenerade vi uppför branten till fyren som byggdes pÃ¥ sommaren – innan man insÃ¥g att det var pÃ¥ vintern den behövdes men dÃ¥ syntes den aldrig till havs eftersom molnen alltid lÃ¥g lÃ¥gt. Utanför Kapudden och Godahoppsudden har en hel del fartyg förlist pÃ¥ grund av ett elakt rev – och mäktiga vÃ¥gor.

Men utsikten mot Godahoppsudden är ändå finast, särskilt när man går upp mot Kapudden:

Här nere stod jag och såg glad ut där oceanerna möttes:

Här poppade John, vÃ¥r guide, en flaska bubbel till vÃ¥r stora överraskning. Han var riktigt bra och är ett tips om ni vill ha guide i Sydafrika – eller nÃ¥gon annanstans i Afrika. Han är uppväxt i Botswana och fick mig nyfiken att Ã¥ka dit pÃ¥ safari till fots!

Man kan hyra egen bil och köra samma sträcka som vi gjorde men med guide sÃ¥ är allting ordnat och klart och man fÃ¥r reda pÃ¥ precis allting man vill veta. John hade till och med bokat bord Ã¥t oss för lunch – och det skulle inte jag tänkt pÃ¥ om jag körde själv. Minussidan är väl att man inte kan stanna spontant överallt eftersom man har en ungefärlig tidsplan att hÃ¥lla sig till, men det där beror lite pÃ¥ guide ocksÃ¥.

Nästa stopp längs vägen var vackra Simon’s Town och Boulder’s beach där pingvinerna är. Ju varmare klimat desto mindre är pingvinerna och de som finns här är inte de du ser i kallt klimat pÃ¥ naturprogrammen. Men de var söta och ser sÃ¥ stolliga ut när de promenerar fram mot vattnet.

Människorna och stan var här före pingvinerna som en dag bara dök upp. Sedan förökade de sig i antal och levde rövare i människors trädgårdar. De funkade inte särskilt bra varken med hundar eller bilar så man byggde som staket en bit upp för stranden så att de skulle hålla sig inom området och inte bli påkörda. Som mest har här varit 3000 pingviner men nu har en hel del av dem flyttat till andra sidan bukten (False bay).

På vägen hem åkte vi genom Constantia som är ett av vindistrikten nära Kapstaden. Men det blir mer vin senare för nu lämnar vi Kapstaden och åker mot Franschhoek!