Det här med att bo ensam gör inte direkt under för magiskt goda mat om jag säger sÃ¥. Jag hade en period dÃ¥ mina middagar blev rätt sÃ¥ fantastifattiga, om det ens blev nÃ¥gon middag. Men nu har jag ryckt upp mig – vi fÃ¥r se hur länge det hÃ¥ller!

Till frukost Ã¥t jag en omelett med ost som jag – faktiskt – stod mig hela dagen pÃ¥. Ja, fett och protein funkar väldigt bra pÃ¥ mig. Det till trots sÃ¥ blev det pasta till middag, det finns säkert nÃ¥got träningspass som jag kan använda kolhydraterna till. Jag fortsätter välja glutenfri pasta eftersom det funkar bäst pÃ¥ mig (fast allra bäst funkar i ärlighetens namn ingen pasta alls trots att det är bland det godaste som finns…).

Jag hade ingen riktig idé om vad det skulle bli till middag så jag började på ett väldigt okonstuktivt sätt: jag visste att jag hade kycklingfiléer och kokosmjölk. Fint, tänkte jag: Kyckling i kokos blir bra!

I en kastrull lade jag kycklingfilé och kokosmjölk så att det började koka. På en hylla hittade jag två gula lökar och skar upp dem i grova bitar och lade i kokosmjölken.

Jag inspekterade kylen och hittade röd pesto! Aha, tänkte jag och förväxlade den med röd curry (oops, tankevurpa) och lade i en sked eller två i kastrullen.

Sedan var det ju pastan. Jag hade egentligen tänkt röda linser men hittade inte påsen någonstans men i skåpet stod ett paket plikttrogen glutenfri pasta så jag tänkte att jamenjo, detta kan nog funka. I med pasta i kastrullen, på med lock och så fick det koka ihop i drygt 10 minuter.

Sedan var middagen serverad. Dessutom hur god som helst. Kyckling, kokos, pesto och pasta. 2 k:n och 2 p:n. Som att laga mat på en spik.