Ursäkta tystnaden, men jag blev drabbad av British Airways. Vilken helvetesresa rent ut sagt – och istället för att vara i Stockholm är jag i München och mitt anslutningsflyg till Östersund kommer jag inte hinna med, trots en marginal på typ 5 timmar. Förutom morgonflyg undviker jag hädanefter alla stopovers på Heathrow som inte är den roligaste av flygplatser när saker och ting inte flyter som planerat.

New York vinkade av oss med en dag som först var mjölkig och molnig, sedan solig och jättevarm – och sedan regnig. Regnet såg vi bara från flygplansfönstret men solen tajmade vi fint med den sista löprundan i Central Park. Jag hade som cement i benen men på det stora hela spelade det ingen roll.

I fredags kväll var vi på AG Kitchen på Upper West. Ett restaurangtips vi läst om Ett Annat Manhattan (som så mycket annat under denna resa). Daniel Svanberg har beskrivit hamburgaren Royale på ett fantastiskt målande sätt och skrutit om den som New Yorks allra bästa. Även Zagat topplistar AG Kitchen. Jag instämmer i hyllningskören!

Ett annat tips som inte alls står med i boken är La Parisienne – en diner som är mångt mycket bättre och trevligare än Astro diner (som däremot finns med i boken). Här har vi varit i typ 3-4 år nu. Till skillnad från de trendiga ställena i SoHo (eller The Smith för den delen) är det här helt tvärtom, fast ändå så himla härligt att uppleva på något sätt.

Bryant Park i fredags

La Parisienne

The Smith på 2nd Avenue/51 Street är en jättelik helkaklad och stilrent stram lokal där det sägs serveras goda bruncher. Lite vet jag om det, däremot kan jag garantera att frukosten är god! Jag valde en omelett med spenat och getost och drack färskpressad juice och kaffe.

Förutom frukost och brunch kan man äta här hela dagen, på The Smith serveras också lunch och middag efter tonerna av ett amerikanskt brasserie. Jag tror att detta är ett typiskt Saraställe så om du gillar det jag gillar i övrigt så kommer du garanterat att gilla detta.

Det finns förmodligen massor med ”finmat” i NYC men det gör det i Stockholm med. Jag tycker att tjusningen med NYC är livet som sker varje dag. Allt det som blandas med bruset och folklivet och buzzet och där människor är och lever. Hell’s kitchen är en ypperlig sådan plats i allmänhet, och El Centro i synnerhet. Jag har skrivit om den här mexikanska restaurangen förut, och jag gör det igen. För när hajpade ställen är rätt mediokra i sin prisklass, så är det här riktigt bra för typ 15 dollar.

Jag valde quesadillas från menyn men valet var som alltid svårt. Grabben åt fajitas – dubbla portioner till och med. Det är nog marathonhungern som satt igång för de flesta blir mätta på 1 portion, sällskapet bredvid delade till och med på sin. Innan maten hunnits duka upp har man dessutom blivit serverad en rejäl portion snacks och varsin drink. Mitt tips är deras sangria-ita, en mashup av sangria och frozen margharita.

Hell’s Kitchen är vare sig uppklätt eller supertrendigt, men det är folkligt och enkelt och väldigt mycket New York. Här kan man spana in folkliv och smyglyssna på bordsgrannens konversationer och fundera på hur det är att vara en riktig New York-bo.