(English translation available here while we work on the new setup)

Jag älskar att springa i mörkret. Då är jag i min alldeles egna värld och behöver inte tänka på allt som är utanför den bubblan ett endaste dugg.

November ger rätt stora möjlighet till mörkerlöpning, needless to say. Det blir mörkt innan Studio 1 börjat på P1 typ (alltså runt kl 16 för er som fortfarande lyssnar på P3 eller reklamradio).

IgÃ¥r kväll drog jag pÃ¥ mig löparjackan – en favorit frÃ¥n Marmot (samma som här) som jag nyss har fÃ¥tt i en härlig mintfärgad nyans – och satte pannlampan pÃ¥ huvudet och sprang iväg. I lätt duggregn som ibland övergick i fuktiga snöflingor.

När jag kom hem var kvällen fortfarande tidig trots att mörkret var sÃ¥där kompakt som det annars bara är mitt i natten. Om det är härligt att springa i mörker sÃ¥ är det ännu härligare att springa i mörker – och komma hem och känna att man har hela kvällen kvar. Det är dÃ¥ man plockar fram tekoppen och bara njuter i soffan.

Och min truckerkeps? Det är också en nykomling från Marmot och den vill jag aldrig ta av mig. En sådan här skulle jag haft när bodde i Kanada. En sådan här har jag nu när jag bor i Åre. Så jäkla rätt.

1. Otippad tröja (”the Godmother”) frÃ¥n svenska Gant.

2. Zebramönstrat är hett. Dessa är från Adidas.

3. Älskar truckerkepor i retrostil. Dessa två kommer från Marmot (och ingen av dem är spegelvänd i verkligheten).

4. SUP – Ã¥rets grej! Åk till Högbo och glid fram pÃ¥ brädan!

5. Stilren jacka med kul twist. Carina jacket från Marmot.

6. Manukahonung, ett livselixir. Bra för precis allt! Jag gav bort mitt till min mamma så jag måste fylla på.

7. Glutenfri pasta med lågt GI. Åt denna fettuccine senast igår (med mandelpesto).

8. Makadamianötter – en nöt som jag inte köper sÃ¥ ofta. Men jag tror man kan göra världsgott nötsmör pÃ¥ dessa härliga rackare!

Det är lite grått just nu. Grått ute och grått i sinne, liksom. Vädret gör så himla mycket och det mesta är bara kallt. Jättekallt till och med. Det är som dubbelt kallt ute. Blåsigt. Höstigt. Burrigt.

Men vem är jag att gnälla. För det finns något alldeles ljuvligt ändå. Något som fascinerar och spirar och är alldeles fantastiskt här i norr. Ljuset.