Idag har jag varit i mitt absoluta esse – den här dagen är ett typexempel på hur jag vill leva mitt liv. Huvudpunkten var lunchen under trädkronorna på Norrvikens trädgårdar i Båstad – men den viktiga detaljen var att på vägen hem till Halmstad stannade vi till vid Hökafältet i Mellbystrand och tog en en löprunda. Det är just detta som är grejen: att göra både och. Inte antingen eller!

Jag älskar att dricka champagne och springa långpass. Utemiddagar på bra ställen och en chiafrukost. En kardemummabulle från Feldts i Halmstad eller Fabrique i Stockholm – och intervaller lite när som helst. Calvin Klein och Craft. Inte antingen eller. Allra helst både och.

Norrvikens trädgårdar är en pärla vi upptäckte förra sommaren under tennisveckan i Båstad och min sambo föreslog en repris idag efter att vi spenderat morgonen och förmiddagen bakom varsin jobbskärm. Det var lika varmt idag som förra gången, men diset låg rätt så tjockt på himlen och det känns som att åskan är på väg.

Det är lätt att hitta till Norrvikens trädgårdar; kör förbi Båstad och följ skylten i rondellen. Entren är pampig och den krattade grusvägen fram till huvudbyggnaden tar aldrig slut. Överallt är det överväldigande grönt och alla linjer är spikraka.

Maten är vällagad och det är mysigt att sitta ute på terassen vid sidan om huset. Skulle det regna finns det gott om plats inomhus. Det är vackert och lyxigt och ljust! Jag åt kyckling som var snuddande lik en caesarsallad – och så delade vi på en flaska äppelmust från trakten.

Efteråt svängde vi inom Båstad och tog en mjukglass. Här är det fortfarande lugnt och gemytligt – långt från tennisveckans vimmel med folk!

I Mellbystrand ligger Hökafältet där jag sprungit i strandskogen cirka hur många gånger som helst. Men det var nog ett år sedan jag var här sist och jag blev alldeles överraskad när vi kom dit – de har ju byggt om! Eller framförallt byggt ut! Nu finns här ett större utegym, större parkering och toaletter! Längden på slingorna är dock desamma även om jag tycker att de anlagt lite väl mycket grusväg på slingan om sex kilometer (röda markeringar) – det blev väldigt tråkigt i slutet. Synd på så fin skogsmiljö som det var här innan!