Igår eftermiddag vandrade vi till Helags fjällstation. Fjällstationen håller öppet sommar och vinter men stängde för säsongen förra helgen. Därför hade vi tält, sovsäck, liggunderlag och kök nerpackade i våra ryggsäckar. Och det var därför vi var hos Magnus och Emelie på Rent a plagg i torsdags. För att utrusta oss. Vi visste att det skulle bli bitigt väder, så vi ville ha bra grejer. Varma sovsäckar för snudd på vinterväder, och tält som håller för fjällväder.

Jag hade en enda önskan för den här helgen; och det var att få vakna till säsongens första snö. Det såg lovande ut hela veckan eftersom väderprognosen lovade snö på natten. Kolla hur det såg ut på lördag morgon:

Helagstoppen ligger 1797 meter över havet och här finns Sveriges sydligaste glaciär. Från STF Helags Fjällstation är det 750 höjdmeter till toppen – en topp som är Sveriges högsta söder om polcirkeln. Jag hade aldrig varit vid Helags förut och vår vandring blev därför spännande från första steget med nya fjälltoppar att blicka ut över längs vägen.

Vi parkerade vid Kläppen som ligger 6 km från Ljungdalens by. Därifrån är det 12 km vältrampad led till Helags Fjällstation. Vi var inte ensamma på leden någon av dagarna – och inte på Helags Fjällstation heller, skulle det visa sig.

På bara en vecka har fjällbjörkarna tappat prick alla löv både här i Ljungdalsfjällen och i Åre. Det var ju bara 10 dagar sedan fjället lyste i guld!

Vi kom iväg sent från Kläppen. En halvdags jobb och en lunch på Wikners i Persåsen gjorde att vi visste att det skulle hinna skymma rejält innan vi kom fram till Helags fjällstation. Men, vi konstaterade att det blir vad det blir och så var det inte mer med det.

Ju mer vi närmade oss fjällstationen som var vårt mål för dagen desto mer tog vinden i. Vi stannade flera gånger för att blicka ut över alltihopa. Fjällen!

På ett ställe där lederna korsades utbrast jag men här har ju Kari sprungit och tänkte på hur hon sprungit Gröna Bandet; massor med mil genom den svenska fjällkedjan på 49 dagar.

Vissa kilometer gick vi i tystnad. Andra kilometer pratade vi om små saker och stora saker. En renhjord sprang förbi. En snabbt övergående hagelskur piskade oss på kinderna och ett fint kvällsljus visade vägen.

Men när vi kom fram var det mörkt och vi såg varandra i pannlampornas sken. Det var tänt i fönstren på fjällstationen, vinden rev i allt mer och en kraftig stormby kom över våra huvuden. När vi precis skulle få upp tälten kom en gubbe ut och tyckte att vi inte alls skulle tälta; han visade oss till ”sviten” istället.

Vi funderade några varv på hur vi skulle göra. Vi var ju här för att tälta! Men vi visste också att under föregående natt hade flera tält blåst sönder och många personer trängts i nödrummet. Så vi valde sviten. Och vi packade upp våra ryggsäckar, fixade middag och rullade ut liggunderlag och sovsäckar.

Under natten blåste det i allt mer; det var riktigt väder där ute.

Bilderna högst upp i inlägget visar snöklädda toppar och sol. Men det blåste friskt hela morgonen. Blandat med den blå himlen kom stunder när det var såhär:

Jag hade packat ryggsäcken med både funktionskläder och vinterkläder. Min varma jacka från Marmot och mitt varma underställ från Craft. De lite tjockare längdvantarna som värmer gott. Men också svalare funktionsställ med korta ärmar och tunna plagg. Det är ett slags väder i skogen – ett helt annat ovan trädgränsen.

Vi hade planerat maten noga; och inte gjort avkall på något. Jag ska berätta mer om den senare – men på morgonen började vi med gröt och avokadomackor. Jag hade med mig mjölk till kaffet i en HydroFlask som håller kall dryck kall och varm dryck varm.

Det blev ingen topptur på lördagsförmiddagen. Vi träffade på ett annat sällskap som försökt sig på en tur upp till Helagstoppen dagen innan men fått avbryta eftersom det varit samma väder då som nu. För mig gjorde det inget; jag ville ha vandring, fjäll och säsongens första snö – och det hade jag fått. Visserligen inte utanför en tältduk; men det gjorde inte så mycket.

Istället vandrade vi nerför fjället. Först med snön och vinden i ryggen; sedan lättade vädret och det blev väldigt varmt att vandra i full vintermundering.

I skydd av fjällbjörkarna stannade vi för kaffepaus; något jag är så ovan vid eftersom jag oftast springer fjällederna snarare än vandrar dem. Att bära en sådan tung ryggsäck var ovant – och så mycket jobbigare i stigningarna uppför. När jag springer är det jobbigt uppför av andra skäl; men jag har full rörelsefrihet och behöver bara tänka på kroppen – inte prylar och ryggsäckar. Båda formerna av rörelse har sina tjusningar.

Helags var vackert men jag har inte bockat av det från min lista på riktigt. Nu när jag vet hur det ser ut så vill jag komma tillbaka. Jag har de där sista 750 höjdmetrarna till toppen kvar att ta.