Grabben skulle springa 3 mil i Helsingborg idag så jag tänkte att jag skulle cykla söderöver på trevliga cykelvägar. Vägarna ner mot Laholm, Hallandsåsen och Ängelholm har jag kört till leda men efter att ha scannat av kartan (jag använder gmap-pedometer.com för att hitta vägar och mäta avstånd) så kom jag inte på något bättre än att cykla Ginstleden mot Ängelholm och förhoppningsvis mot Flickorna Lundgren där vi skulle fika efter våra båda träningspass.

Jag kände på en gång att benen inte var med mig idag. Varje tramptag på den stora klingan var jobbigare än det borde och varje platt parti kändes som uppförsbacke. Jag bävade för Hallandsåsen redan innan jag kommit ut ur Halmstad.

Vägen längs Mellbystrand och mot Skummeslövsstrand kändes evighetslång och på ett fik strax innan Skottorp tog jag paus och köpte en Zingo och småpratade lite med en ensam äldre man som berättade att han cyklat mellan Uppsala och Göteborg.

Strax efter jag rullade iväg anade jag att något var på gång, det hade svartnat rejält precis vid gränsen till Skåne och jag funderade på om jag skulle ta skydd i tid eller om jag skulle cykla vidare och möta regnet med full fart.

Jag gjorde det senare.

Hallandsåsen var inte nådig idag. Jag minns att den brukar vara seg men idag ville jag helst stanna och vila innan jag gjort hälften. Någonstans där i mitten sköljde himlen över mig och jag tog räddning i en viadukt. Åskan mullrade och skakade om E6:an ovanför mitt huvud och regnet öste ner.

Efter en kvart hade det lugnat ner sig och det regnade knappt längre så då tog jag den sista backen uppför innan jag såg fram emot en skön rull ner mot Margaretetorp. Synd bara att det skulle börja ösregna igen.

Det var fin nedförsbacke i ungefär en mil och det gällde att hålla hårt i styret för det var som att rulla på ett rivjärn med rätt stökig asfalt. Vägen var till en början som ett rinnande dike men det spelade inte så stor roll, jag hade inte kunnat bli blötare ens om jag hoppat i sjön.

Strax före Ängelholm hade jag tröttnat på att cykla så då blev jag upplockad med bil och så åkte vi och fikade istället. Så fint kan man ha det när man gör som man vill och inte tränar för något särskilt annat än att må bra och ha en allmänt härlig söndag.

PÃ¥ vägen hem nÃ¥gra timmar senare satte det igÃ¥ng igen – precis vid HallandsÃ¥sen igen. Blixten och Ã¥skan gick i ett precis ovanför huvudet – dÃ¥ var det skönt att sitta i bilen.