Den femte årstiden i Norrland – kanske den bästa årstiden av den alla. Den som tar vid i gränslandet mellan vinter och vår. Som vi går och pratar om redan i mars – och som vi längtar efter och pratar drömmigt om oavsett tid på året. Nu är den här – den femte årstiden. Vårvintern!
Jag gillar när det är torr asfalt och snudd på grönt gräs i byn – men fin skare och fantastisk skidåkning på berget. Det är som att få det bästa av båda världar. Det svåra är att bestämma sig för vad man ska göra!
Igår packade jag min väska med en sen frukost och packade in snöskorna i bilen. Det var sol, klarblå himmel och alldeles vindstilla.
Parkeringen i Ullådalen fylldes snabbt – men ändå är fjället så stort att tystnaden är det närmsta sällskapet. Någon gång hör man skällande hundar långt bort – eller ett skratt som färdas över gnistrande kallsnö som solen snabbt värmer.
Med mina snöskor kan jag gå var som helst. Jag promenerade upp mellan träden och vände höger och vänster lite när jag kände för det. Till slut satte jag mig på min fårskinnsfäll med utsikt mot Åreskutan och Åresjön och packade upp ostsmörgås, ägg och kaffetermos.
Jag såg små prickar swisha nedför backarna och tänkte att så snart det går i veckan så ska jag upp och ta några svängar där jag med. Det är ju nu som solen inte går ner förrän det är sen kväll och timmarna ute är milda och sköna. Efter en stund lade jag mig ner och lyssnade på pod. Och hade det så himla, himla bra.
