Den femte Ã¥rstiden i Norrland – kanske den bästa Ã¥rstiden av den alla. Den som tar vid i gränslandet mellan vinter och vÃ¥r. Som vi gÃ¥r och pratar om redan i mars – och som vi längtar efter och pratar drömmigt om oavsett tid pÃ¥ Ã¥ret. Nu är den här – den femte Ã¥rstiden. VÃ¥rvintern!
Jag gillar när det är torr asfalt och snudd pÃ¥ grönt gräs i byn – men fin skare och fantastisk skidÃ¥kning pÃ¥ berget. Det är som att fÃ¥ det bästa av bÃ¥da världar. Det svÃ¥ra är att bestämma sig för vad man ska göra!
Igår packade jag min väska med en sen frukost och packade in snöskorna i bilen. Det var sol, klarblå himmel och alldeles vindstilla.
Parkeringen i UllÃ¥dalen fylldes snabbt – men ändÃ¥ är fjället sÃ¥ stort att tystnaden är det närmsta sällskapet. NÃ¥gon gÃ¥ng hör man skällande hundar lÃ¥ngt bort – eller ett skratt som färdas över gnistrande kallsnö som solen snabbt värmer.
 
Med mina snöskor kan jag gå var som helst. Jag promenerade upp mellan träden och vände höger och vänster lite när jag kände för det. Till slut satte jag mig på min fårskinnsfäll med utsikt mot à reskutan och à resjön och packade upp ostsmörgås, ägg och kaffetermos.
Jag såg små prickar swisha nedför backarna och tänkte att så snart det går i veckan så ska jag upp och ta några svängar där jag med. Det är ju nu som solen inte går ner förrän det är sen kväll och timmarna ute är milda och sköna. Efter en stund lade jag mig ner och lyssnade på pod. Och hade det så himla, himla bra.
