Vi pratar alltmer om att downshifta. Även om vi inte använder just det ordet så pratar vi åt det hållet. Det är många som längtar ut till naturen och till skogen. Till en värld och en verklighet med mer närvaro och mindre stress. Om att skapa sig en tillvaro som ger någonting, mer än pengar och saker man ska köpa för att bygga sig en yta.

Och jag tänker att det finns jättemycket att säga om allt det där.

När jag pratade om att våga i söndags, så pratade jag lite kort om äkta och falska drömmar. Om att känna efter vad man verkligen vill så att det man strävar efter är ens ärliga och egna dröm och inte en dröm som samhällets normer skapat åt en – eller något som man fartblind påverkats av genom sociala medier.

Jag vet inte om jag kan kalla min verklighet för downshifting direkt. Och kanske behöver inte downshifta betyda att man släpper allt man har och bosätter sig i en stuga långt ute i skogen. Allt behöver inte vara svart eller vitt – det finns olika skalor av downshifting och man behöver inte gå all in.

Man kan trivas jättebra i sin stadslägenhet med allt det som en stad har att erbjuda – och sedan göra utflykter till sina oaser där man får kraft och energi. Jag kommer alltid minnas när jag jobbade i Sälen och under en fikarast så pratade vi om innehållet i olika tidningar. Och en av mina kollegor sa till mig vi åkte till Stockholm för att gå på Skansen men mina barn tyckte att det var roligast att åka rulltrappa.

Det fick mig att inse hur mycket i samhället som utgår från Stockholm. Jag kan ibland se en perfekt stylad inredningsbild från en tidning och sedan funderar jag på alla hem jag varit i som inte varit en häftig innerstadstvåa och då finns det knappt några hem utanför Stockholms tullar som ser ut som i tidningarna. Jag funderar på nyheterna som når mig och det mesta som inte handlar om världen utanför landets gränser handlar om Stockholm. Det enda som gör alla shoppingtips relevanta är att det numer finns e-handel.

Jag bor med tystnaden som närmsta granne men jag har inte downshiftat ett dugg om downshifting ska handla om att jobba mindre. Men, det som gör mitt liv hållbart och härligt är att jag har mer tid nu.

Mina andningshål ger mig flerfaldigt mer tillbaka när jag får gå ut i tystnaden och inte möta en själ. Mina stunder på fjället ger mig fri lejd rätt in i närvaron. Jag plockar godbitarna ur downshiftingtrenden och jag behåller russinen i kakan i den där karriärresan som jag inte vill hoppa av helt eftersom den gör att jag ständigt får utmanas och utvecklas i arbetslivet.

Min life design är lite som en godispåse som jag vill fylla med de bästa godbitarna. Jag stoppar i det som jag tycker är bäst från konceptet downshifting och det bästa ur storstadspulsen, det bästa ur frilanslivet och det bästa från anställningstryggheten. Det ger mig en unik mix – en blandning som passar mig allra bäst. Men titta ner i någon annans godispåse och det ligger en helt annan blandning där!

En ny kategori favoritbloggar i min rss-feed är de som ger mig lugn. Jag har dem i en mapp som jag kallar för livs- och downshiftingbloggar. I den gruppen finns bland annat Angeliqe och Rania. De är fina! Att gå in på de bloggarna är lite som att gå in i en Pinterestoas till bredden full med lugn. Ibland är den typen av downshifting fullt tillräckligt i sig; att läsa en blogg.