Om det finns en grej när det kommer till träningskläder som jag är extra petig med så är det löparskor. De bästa löparskorna är de som inte känns. Jag vill inte ha känslan av en sko på foten när jag springer. Jag vill bara ha känslan av att jag springer och att jag alltid känner underlaget. Precis som när jag åker skidor vill jag ha känslan i kroppen. Därför gillar jag att springa stig med trailskor; jag känner terrängen under sulan och kan möta rötter och håligheter på ett annat sätt. Här sprang jag stig med vanliga skor och det gick absolut fint det med; men jag kände inte marken under mina fötter och fick inte samma känsla.

Hur som helst; just nu utvecklar Craft marknadens nya löparskor. Man gör det tillsammans med Vibram som redan idag tillverkar sulor – och jag ser fram emot resultatet. Imorgon ska jag åka ner till Borås för att höra mer om projektet och kanske, kanske få en smygkik på modellerna. Skorna lanseras under 2018 så det är ett tag kvar.

Fram tills dess springer jag gärna i mina trotjänare, även om jag uppdaterar dem regelbundet med nya versioner. Adidas Ultra Boost är min marathonsko och Adidas Energy Boost är min slöjoggarsko. Ni vet, när man tar ett pass bara för att få komma ut och springa lite. Adidas Adios Boost är en favorit för mina pigga pass med någon form av upplägg, oavsett om det är intervaller, fartlek eller en snabbdistans. Åh vad jag längtar efter att få springa igen!

Mina första Ultra Boost. Just dessa har jag slängt eftersom de hade gjort sitt.

Dessa Energy Boost köpte jag i höstas. De har inte fått komma ut på så måna pass så de är fortfarande vita. I sommar ska jag skita ner dem. Jag längtar!

Här hade jag precis sprungit mitt första långpass inför Dublin marathon för två år sedan. Det var maj och jag sprang, knäppt nog, mitt första långpass i ett par Adidas Boston-skor. Jättetunna och med mycket känsla. Jag kan inte låta bli att gilla det!