Vädret verkar aldrig slå fel på Boston marathon. För fem år sedan vet jag i och för sig inte hur vädret var för vi var strandsatta i Sverige på grund av askmoln. Andra året minns jag inte men tredje året var det en gigantisk heatwave som drabbade marathonlöparna efter dagar av kyla och i år var det perfekt löparväder både igår och i förrgår men så idag blev det varmt. Inte Stockholm marathonhett men definitivt t-shirtväder för åskådarna.

Grabben springer inte bra i värme trots att han tror det men han sprang ändå in på Bostonpers och sin tredje bästa tid genom marathonkarriären. Det blev en bit under 3 timmar men det där får ni läsa mer om på hans blogg när han har orkat uppdatera.

Utifrån ett åskådarperspektiv var det otroligt mycket mer folk än vanligt och ett gigantiskt säkerhetspådrag. Jag började min morgon samtidigt som Kenth men när han stack iväg för att åka skolbuss ut till Hopkinton satte jag igång en podcast på en konditionsmaskin på gymmet och körde 50 minuter relativt lågintensiv träning och sedan lite bålstyrka på det.

En timme efter startskottet gått var jag nere vid målrakan och för att ens komma in på området var det genomsökning av alla väskor vilket gick både fort och smärtfritt tack vare en otroligt effektiv organisation med väldigt mycket volontärer och poliser. Framförallt antalet poliser var gigantiskt och det kändes som om hela amerikanska poliskåren var på plats. Inklusive många polishundar med sin badge hängandes på halsbandet som också jobbade.

När jag sett Kenth gå i mål lämnade jag målrakan och det visade sig att området allra närmast var avspärrat och man släppte inte in fler människor. Man hade gjort barrikader av poliscyklarna och släppte bara ut folk – inte in. Och på Newbury street, som går parallellt med Boylston street där alla springer, var det festivalmycket folk och god stämning trots att man kanske inte fick se sina löpare som planerat.

Dagen till ära vann en amerikanare herrklassen – för första gången på 31 år. Väl tajmat en patriotisk dag som denna.

Efter en flygning som inte gick lika bra som den brukar så är vi äntligen framme i Boston. Vi landade safe and sound och sådär, men vi hade liksom inget flyt med något. Det stod incheckningsfolk i bagdropkön och gjorde så att allting gick jättelångsamt, vi fick inte alla boardingkort vi skulle ha, maten på British Airwaysflighten var riktigt trist och vi fick inte ens sitta bredvid varandra. När vi väl kom fram till Boston gick allting bättre och vi har hunnit gå en sväng på stan och hämtat nummerlapp och ätit middag på Joe’s. Nu väntar en tidig kväll och en tidig morgon – jag älskar jetlag på det här hållet!

Idag för ett år sedan smällde det mitt under Boston marathon. Jag tänkte inte på det förrän min sambo påpekade det, och även meddelade att han skulle prata i radio. Här kan ni lyssna när han är med i P3 nyheter. Och här är mitt blogginlägg från dagen efter bomberna i Boston.