Igår kväll, när solen stod sådär lågt på himlen så som den alltid gör strax innan den dyker nedanför horisonten, tog jag bilen och åkte till min favoritstrand: Lynga strand en bit utanför Halmstad. Här är sanden ljuvlig och räfflorna tydliga under fötterna när man går ut i vattnet. Dessutom har man ofta stranden helt för sig själv.

Mitt ljuvligaste sommarminne från Halmstad är en dag förra eller förrförra sommaren då jag var på stranden prick hela dagen och inte begav mig hemåt förrän det blev kväll. Just den dagen har fastnat i min minnesbank. Jag minns precis hur klart vattnet var, hur stilla luften var, vilken bok jag läste och hur det doftade när jag gick genom strandskogen.

Igår kväll tog jag varken med mig filt eller bok. Stora, busiga vågor rullade in mot strandkanten och när molnen stod på glänt kikade solen fram med sina magiska strålar och spred ett fantastiskt ljus. Det behöver inte vara mer än så en julikväll för att det också ska bli oförglömligt.