Träningsglädje

Jag har gjort rätt många försök att summera 2012 men det går dåligt. Jag orkar liksom inte spalta upp allt. Jag har gjort så mycket roligt och så mycket olika. Jag älskar mitt nyårslöfte som jag höll hela året: att ha roligt på tisdagar. Det tar jag med mig in i 2013. Och det där med att äta glad och meningsfull mat (PURE). Det är bra skit, helt enkelt!

2013 ser ut att bli himla spännande. Mitt motto inför det nya Ã¥ret är att ”det ska vara kul att vara jag”. Med mig i det löftet har jag nÃ¥gra regler som funkat utmärkt rätt sÃ¥ länge nu: jag läser ingen skit (ingen kvällspress och inga bloggar som ger mig dÃ¥lig energi till exempel) och jag lÃ¥ter inte vardagen begränsa mig.

Jag har ett gäng ställen jag vill Ã¥ka till under 2013. Till nordligaste Norge, till alperna sommartid, till Island och sÃ¥klart vill jag vara mycket i Åre och i Halmstad. Och pÃ¥ Österlen. Och sÃ¥ siktar jag pÃ¥ en Londonresa eftersom min nyinköpta kalender frÃ¥n Smythson on Bond Street inte verkar riktigt komplett utan en helg där. Boston är redan inbokat. Whistler verkar däremot inte hända, tyvärr. Det fÃ¥r kanske bli en tröstweekend i Alperna istället – om jag bara kan bestämma mig. Jag vill cykla landsväg och jag vill springa. Och jag vill bli stark. Jag ser fram emot att träna smart under 2013 sÃ¥ att jag kan leva.

2012 sprang jag 5 km VÃ¥rrus och typ 55 km Tjejmarathon. Jag cyklade Siljan Runt i pissväder, Ã¥kte Tjejvasan under strÃ¥lande vÃ¥rsol och sprang en halvmara i Spanien under ännu varmare sol och jag var glad, tacksam och skadefri. Jag har sysselsatt mig med utmaningar, bland annat yogat 30 dagar i sträck i början av Ã¥ret – och sprungit 30 dagar i sträck nu pÃ¥ slutet. Jag har haft ett fenomenalt Ã¥r! Jag har levererat i det mesta jag gjort sÃ¥väl privat som pÃ¥ jobbet och det enda som var mindre bra var nog Cykelvasan. Mtb är inte min grej helt enkelt. Nu vet jag det och behöver varken grubbla pÃ¥ det eller traggla mer pÃ¥ 29-tumshjul. Det finns annat i livet. Som tunna racerdäck, som skidspetsar pÃ¥ solig snö och löpning längs med saltstänkta strandpromenader. Och upplevelser! Det är sÃ¥dant jag sysslar med – och som jag ser fram emot ocksÃ¥ 2013.

Without further ado, såhär var ett axplock från mitt 2012 i bilder:

Den här dagen blev stora skidåkardagen. I morse åkte jag och Grabben på Skistar Experience carving clinic. Skistar har ett gäng olika experience-klasser som man kan boka in sig på, såväl som ravinåkning som randonné, offpist, spa och carving. Carving passade oss fint idag. Vi gick upp i ottan (kändes det som) och hann knappt få ner någon frukost i magen. VM8:an hade vid det laget redan haft öppet dryga halvtimmen men vi fick fin manchesteråkning ändå. Vi var också försten nerför backarna vid VM6:an när vi svängde nerför pisten i morgonmörker och mjuk manchester. Bättre kan det knappast bli. Ja, det skulle vara dagsljus då!

Klockan 9.30 träffade vi vÃ¥r skidlärare vid liften. Vi var totalt 6 personer i gruppen vilket visade sig bli alldeles lagom. Vi jobbade pÃ¥ carvingteknik och jag kammade hem fina komplimanger för min Ã¥kning. Det var väl en jäkla tur det, sÃ¥ mycket alpint som jag Ã¥kt med skidlärare (och som skidlärare…). Men – grejen med alpint är att man alltid. kan. bli. bättre! Alltid. Alltid. Alltid. Jag vill verkligen understryka det. Man Ã¥ker i princip aldrig riktigt bra under ett helt Ã¥k. Däremot känns det tydligt när man gör det rätt – och när man inte gör det. Den perfekta svängen kan man leva pÃ¥ länge. Jag tror jag tipsat om det förut – men det är verkligen väl värt att Ã¥ka med skidlärare. Nästa gÃ¥ng vill jag Ã¥ka offpist, antingen med egen skidlärare eller via Skistar Experience. Där har jag desto mer att verkligen öva pÃ¥…

Efter 3 timmars intensiv alpin skidåkning bytte vi till längdskidor. Grabben har införskaffat nya raceskidor som ska göra honom sjukt snabb på Vasaloppet men idag säkrade han upp med en längdlektion med en kompis som varit Sverigeelit i unga dagar. Medan han nötte teknik åkte jag distans. 10 kilometer blev det innan jag började få skavsår på tummen. Nu blir det bastu. Väl värt!

Åre Björnen klockan 17

Åreskutan

Längdspåren i Björnen

Skidor // Fischer. Jacka // Craft. Vantar // Craft. Mössa // Craft.

Vaajese är samiska och betyder sägen. Det är ocksÃ¥ en restaurang pÃ¥ Copperhill. När man kommer dit finns ingen meny. Man vet inte riktigt vad som ska serveras men man kan vara säker pÃ¥ att det blir en upplevelse och rätt sÃ¥ spektakulärt. Alla de olika smÃ¥ rätterna har ett ursprung frÃ¥n trakterna runt omkring Åre – eller är noga utvalt frÃ¥n smÃ¥ lokala producenter runt om i Sverige.

Absolut godast under gårdagskvällens besök på Vaajese var mufflonfår som smakade vilt och ristad ko med vasslecurd och ättiksirap. Eller kvargmoussen mot slutet med svartvinbärsglass, ölfudge och körvelsocker. Eller så var det kanske hela upplevelsen som var bäst. Kombinationen av alla smaker och en fantastisk personal som bjöd på engagemang hela vägen. En riktigt lyckad kväll!