Träningsglädje

Alltså. Kan vi prata om det här med sport-bh. Igen. Jag ser så ofta hur sport-bh köps lite på måfå. Man vet inte riktigt skillnaden. Man vet inte heller riktigt vad man ska ha. Man köper en och kör på den. I ur och skur och ibland i flera år.

Jag vet att sport-bh är dyrt. Men det är värt några kronor att ha rätt don för rätt person. Och framförallt för rätt sport. Ska du cykla? Då kan det vara värt att prova ut en sport-bh som funkar för den position du faktiskt har på cykeln. Ska du springa? Yoga? Studsa? Vara ute i blåst och kyla?

One size fits all kan mycket väl funka. Men your size for your sport är sjukt mycket mer bekväm. Mina 3 sport bh-tips för dagen är dessa:

1. Är du på jakt efter en sport-bh i merinoull som dessutom ger bra med stöd? Kolla Smartwool!

2. Är du på jakt efter sport-bh för cykling? Kolla Craft!

3. Vill du veta mer om vad du kan tänkas behöva? Kolla Casall!

Jag var en sväng hemma hos Strong Day igÃ¥r. Vi tittade pÃ¥ en konsert med Beyonce och jag kände att det är lite härligt att hänga med en ungdom. Eller sÃ¥ kanske det bara är jag som egentligen aldrig riktigt varit sÃ¥dan som kollat musikvideos och sÃ¥ trots att min generation är uppväxt med MTV. Vi pratade en del om att Beyonce var fantastiskt vältränad och att det mÃ¥sta vara sjukt jobbigt att dra av en extremt fysisk workout pÃ¥ 2 timmar och samtidigt sjunga – för det är sÃ¥ hennes konsert är uppbyggd. Och jag sa att istället för att träna inför lopp och sÃ¥dant sÃ¥ borde man kanske träna som om man skulle ut pÃ¥ turné.

NÃ¥gra timmar efter jag yttrat det där läser jag BodyComfs inlägg om att man inte mÃ¥ste vara bäst. Mina tankar börja spinna och jag funderar pÃ¥ att sÃ¥ mÃ¥nga bloggar som jag läser springer för att persa, slÃ¥ tider och en massa annat jobbigt. Precis som det ofta är med cykling och andra konditionssporter. Och jag tänker att det är som om vi tappat bort tanken om att det är okej att träna för att träna. Det är okej att springa för att det är en härlig konditionsform som gör oss välmÃ¥ende. Det är ett sÃ¥dant hysteri kring mÃ¥l och mÃ¥lsättningar. FrÃ¥gor som ”vad tränar du för?” eller ”vad har du för mÃ¥l i Ã¥r?” att det är som att man missat tÃ¥get om man inte har ett tydligt svar.

Jag förstår samtidigt att instegskänslan när man påbörjar en ny sport är att man gör det för att det är roligt. Och att det sedan är naturligt att trappa upp och sätta mål och tänja gränser och träna för att bli bättre. Det är bra. Lika bra är det också att träna för upplevelsen. För att det är härligt att nöta asfalt. För lyckorusen efter att ha kämpat i backar. För härliga utedagar på cykeln och för den goa känslan av trötta muskler i kroppen efter ett styrkepass på gymmet. Lite som att träna inför en turné alltså. Utan fokus på tider och vikter. Mer fokus på känsla. Att kroppen ska klara det man utsätter den för. Om det så handlar om att uppträda på scen eller sitta på kontor eller kunna leka fullt ut med sina barn. Träna inför din turné!

Jag bjuder nog vänner och familj oftare pÃ¥ brunch än pÃ¥ middag – det är lite roligare och faktiskt lite enklare tycker jag. Ställ fram ett fulldukat frukostbord och alla blir glada. Krydda med lite lyx och servera lite senare än klassisk frukosttid och voilá du har en brunch!

Min söndagsbrunch bestod av äggröra (klassiker!), kallrökt lax och prinskorv. Fruktsallad och granola och vaniljkesella. Juice på rabarber. Och så dessa gluten- och laktosfria amerikanska pannkakor som dessutom hamnat i många svenska hem via tidningen Buffé. Så klockrent goda och enkla så det finns inte. Havregyn, banan, ägg, citron, kardemumma, kanel och lite honung. There you go!