Träningsglädje

En sådan här kunglig dag passade det knappast bättre med långpass på Prins Bertils stig. 18 km från min dörr till Riccardo i Möllegård där jag brukar avrunda långpassen med glasspaus. Den här gången promenerade vi 5 km tillbaka till Tylösand där bilen stod parkerad för att ta bilen hem.

Jag kände mig stark hela vägen och avslutade med fartökning. Det känns rätt så fint inför Tromsø halvmarathon under midnattssol som går av stapeln om mindre än 2 veckor.

Ungefär halvvägs pausade jag på en bänk högt uppe på en höjd med utsikt över havet för att knyta om skorna och förundrades ett slag av att så förhållandevis små fötter kan bära en så långt. Det är rätt häftigt när man drabbas av sådana insikter. Resten av löpningen försvann förbi utan märkligare tankar. Även om jag var kände mig mentalt pigg och stark så märker jag att långpass sliter mer än andra pass. Jag blir rätt stel i anklarna och i längdryggen till exempel. Jag tog fram rullen när jag kom hem och kroppen känns lite mjukare. Jag är fortsatt glad och pigg av dagens fina styrkebesked!

För 13 Ã¥r sedan tog jag studenten. Året var 2000 och jag hade kämpat med 2 Ã¥rs gymnasiestudier pÃ¥ engelska pÃ¥ International Baccalaureateprogrammet (och 1 Ã¥rs förberedande studier för att det skulle funka med det svenska gymnasiesystemet). Mina majors var svenska, historia och ekonomi – medan jag valde matte, biologi och engelska som minors. Att gÃ¥ ”IB-programmet” som det kallas för är nog det bästa jag gjort – jag var väldigt förberedd pÃ¥ universitetsstudierna efterÃ¥t. Jag pluggade nationalekonomi utomlands och har en First Class Honours degree i Economics.

När jag tog min examen ville jag helst jobba som managementkonsult pÃ¥ Accenture eller nÃ¥got sÃ¥dant men av det blev det inget. Istället jobbade jag som analytiker inom finansbranschen en sväng, dels för ett amerikanskt bolag Dublin (där jag boddei under 4 Ã¥rs tid när den ”keltiska tigern” mÃ¥dde som bäst) men ocksÃ¥ en sväng i Toronto i Kanada. Jag Ã¥kte egentligen till Whistler i Kanada för att utbilda mig till skidlärare men vintern tar ju som bekant slut – sÃ¥ jag minns att jag satt uppe svintidigt i ett skibumkollektiv och hade telefonintervju med mina blivande chefer i Toronto. Det blev bara dryga halvÃ¥ret i Toronto – sedan Ã¥kte jag tillbaka till vintern i Whistler igen och var tyvärr i stort sett pank hela vintern för det bara regnade och regnade och folk ville hellre gÃ¥ pÃ¥ spa än ta skidlektioner.

Efter den säsongen, våren 2005, åkte jag och en kompis på roadtrip från Whistler till Seattle, sedan flög vi över till östkusten och roadtrippade vidare mellan Boston och ända ner till Miami. Det var galet och roligt! Jag hade fortfarande inga pengar och höll inte på att få med mitt bagage med mig hem för det vägde för mycket. Men efter lite gråt så gick det vägen och jag kom hem till Stockholm med alla väskor och skidor och allt. Jag hade arbetsvisum klart även till säsongen därpå men jag fastnade i livet här hemma och sedan sommaren 2005 har jag bott i Sverige. Lite i Stockholm och lite i Halmstad. Jag skulle inte tveka det minsta om jag fick möjlighet att bo utomlands igen! Eller på andra kul ställen i Sverige. Jag gillar att fatta stora beslut och att ta alla chanser som ges.

Idag firade vi Grabbens systersons student och firandet har varit påtagligt hemma hos oss sedan 6-tiden imorse då grannarna körde champagnefrukost på balkongen. Dessutom samlades alla Halmstads studenter i parken nedanför vårt hus så det har varit livat hela dagen. Det är verkligen studenternas lyckliga dagar!

Min fina sommarklänning: en ny favorit i garderoben som jag shoppade tokbilligt pÃ¥ mitt favorifyndarställe i USA: Macy’s.

Precis som alla andra så har jag också mina sorger men dagar som dessa är de lätta att skjuta åt sidan en stund. Sol, sommar, svett och svenska jordgubbar. Vattenmelon och vackert väder lagom till morgonpromenaden. Perfekta dagar!

Bild från igår.