Träningsglädje

Jag är sÃ¥ himla glad att Annika frÃ¥gade om jag ville Ã¥ka till Abisko med henne för att se pÃ¥ norrsken och uppleva lapporten och ha det allmänt mysigt. För ja, det är sÃ¥klart jag vill. SÃ¥, snart Ã¥ker vi. Norrland kommer förmodligen bli temat för hela 2014 för övrigt – men jag Ã¥terkommer till det inom kort, jag kommer troligtvis inte att kunna hÃ¥lla mig…

Saker jag vill göra i Abisko är att se norrsken, bada i badtunna med ordentlig utsikt och åka hundspann. Och så vill jag umgås med Annika för hon är så fantastiskt rolig. Kanske kan vi till och med springa en vända under norrskenet? Vi har 2 dygn på oss och ska bo här på Abisko Mountain Lodge. Jag läste på deras Facebooksida att man har sett norrsken 26 av 29 kvällar hittills.

Det vore häftigt att Ã¥ka sÃ¥ lÃ¥ngt norröver sommartid. Jag har varit över gränsen till lappland en gÃ¥ng och minns det som storslaget. Vi var högt uppe bland bergen men det var liksom inte bergigt. Det vore coolt att cykla landsväg där uppe – även om det är lite lÃ¥ngt mellan byarna…

Jag och Annika har hunnit göra en hel del tillsammans, till exempel varit på Playitas och sprungit äventyrslopp på Cypern. Innan det här året är slut ska jag ta med henne till toppen av Åreskutan och så ska vi ut på en cykelresa ihop.

Jag firade löpningens dag genom att springa i 20 minuter efter nÃ¥gra dagars förkylning. Det var jobbigt – och härligt. Härligt, för att jag faktiskt kan springa. Och jobbigt, för att det var halkigt och för att det helt enkelt var en sÃ¥dan dag dÃ¥ löpningen inte gÃ¥r lätt som en pannkaka.

Dagen är ett initiativ av Ingmarie (länkkärlek är den bästa digitala kärleken – kom ihÃ¥g det!) sedan 2010 men jag tror inte att jag riktigt firat den förrän nu. Andra dagar dÃ¥ man firar saker med löpning är sommarsolstÃ¥ndet i juni dÃ¥ det ska midnattsspringas och Ã¥rets kortaste natt firas – det har jag däremot gjort i typ 4-5 Ã¥r.

Imorgon ska jag ge mig ut på mer löpning. Det känns fint att ha sprungit första passet på rätt många dagar. Jag funderar på att göra ett smörgåsbord med träning inför februari, dels för att det är kul och dels för att det gör min träning mer effektiv eftersom jag får in mer kvalitet. Det får bli kvällens sysselsättning framför Mello.

Jacka, tights och vantar // Craft. Mössa // Seger. Skor // Adidas Marathon10

Jag älskar som bekant att fotografera och vill helst ha kameran med mig hela tiden. Man vet aldrig när den perfekta bilden dyker upp. Oftast är det när man minst anar och man skulle med andra ord alltid ha kameran i handen. Men det är svårt. Särskilt när man till exempel åker skidor. Jag saknade verkligen min systemkamera när jag åkte skidor i Cervinia för några veckor sedan och önskade så himla mycket att jag haft en riktigt bra kameraväska för ändamålet.

Det här med den perfekta kameraväskan är en never ending story i mitt liv. Det är inte världens största problem precis men alla som har fotografi som seriös hobby förstÃ¥r vad jag menar. Lika fantastisk som en riktigt bra systemkamera är – lika otymplig är den. Och lika mycket grÃ¥ter man inombords när man inte har rätt utrustning med sig. Det är som att springa med terrängskor pÃ¥ asfalt, med dubb pÃ¥ torr väg eller med asfaltsskor pÃ¥ blöt bark. Eller som att glömma sport-bh:n pÃ¥ aerobicspasset. Ja, ni fattar även om ni kanske inte fattar…

Min första kameraväska var en liten rackare som rymde kameran och inte sÃ¥ mycket mer. Smidigt och bra men den har jag för länge sedan växt ur. Sedan köpte jag en lite större slingbackvariant. Jag tänkte att jag kunde fÃ¥ plats med allt i den och ha den som bas, och det kan jag ju – men den är mest en lagerförvaring och rätt opraktiskt eftersom den är ovadderad sÃ¥ jag klär in mina dyrgripar i mössor och strumpor innan jag lägger i dem.

Sedan köpte jag en ”civil” Campomaggi handväska för jag ville ha med mig kameran när jag var ute pÃ¥ middagar och sÃ¥dant. Det var ett bra köp, den väskan är en klassisk handväska och jag har typ bara haft sportiga sÃ¥dana förut – eller minivarianter som rymmer telefon och plastkort. Men, jag hade fortfarande ett otillfredsställt behov, sÃ¥ nu har jag köpt en ryggsäck att ha kameran i. När man är ute och Ã¥ker skidor och sÃ¥dant vill man ju bädda in grejerna sÃ¥ att de inte förstörs av väta eller knuffar.

Valet av kameraväska föll på en Evoc kameraryggsäck i mindre modell men med inbyggd insats. Jag funderade länge på om jag skulle köpa en separat väska och en separat insats, men jag blev för snål och köpte allt i ett. Jag hoppas att jag inte behöver ångra det!