Träningsglädje

Efter en lÃ¥ng firarhelg med mÃ¥nga kvällar ute pÃ¥ byn här i Åre konstaterar jag att vi varit pÃ¥ 5 olika ställen men betalat pengar till samma företag: Capo, ÅregÃ¥rden, Ölbaren, Åre Crêperie och Vinbaren ägs och drivs alla av STP restauranger som inför den här vintern gick in och tog över en stor del av restaurangutbudet i Åre. Man driver nÃ¥gra fler ställen ocksÃ¥; t.ex. Broken och Timmerstugan men här brukar jag inte hänga sÃ¥ ofta…

Senast ut i raden av nyöppningar var Åre Crêperie & Logi som öppnades förra veckan i ett samarbete med Visbyditon som är relativt känt. Logidelen här i Åre står Åregården för och mellan olika varianter på galettes och crêpes kan man också beställa sig en minisvit på hotellet tvärs över gatan.

Crêperiet är ett kul ställe som jag kan tänka mig att gå till lite som när jag gick till Åre Delikatess, på udda tider men inte riktigt för en härlig middag på tu man hand. Som långlunch funkade det däremot utmärkt. Jag blev tvärmätt på min galette med skagenröra och sikrom. Hade det varit utanför arbetstid hade jag druckit en torr fransk cider till.

Idag startar vänliga veckan, ett initiativ frÃ¥n Läkarmissionen. ”Vänlighet kan lÃ¥ta banalt, men forskning har visat att vänlighet, omtanke och engagemang för andra människor gör bÃ¥de oss själva och dem vi hjälper lyckligare”, skriver Läkarmissionen i ett pressutskick.

Jag minns Värvetintervjun med Per Holknekt som fick en sÃ¥ stor kick av att göra en vänlig grej att han fortsatte med medvetna vänligheter hela dagen. Jag hÃ¥ller med, man mÃ¥r bra av att göra bra grejer för andra – därför gillar jag pay it forward-initiativ. För nÃ¥gra Ã¥r sedan skickade jag iväg flera kilo träningskläder till er bloggläsare, i julas köpte jag julklappar till ett helt gäng och det känns fint att uppmuntra med hejarop eller bara göra en sÃ¥dan liten sak som att ge en kommentar pÃ¥ nÃ¥gons blogg.

Och på andra sidan spektrat tycker jag nog att om man inte tillför något med sin kommentar, oavsett om det handlar om Twitter eller Instagram eller verkliga livet, ja då kan man lika gärna hålla tyst. Jag har tänkt på det så himla många gånger på senaste tiden, att vissa grejer behöver man faktiskt inte yttra även om varje ord på sociala plattformar är gratis.

Det handlar inte om att man inte fÃ¥r ha en annan Ã¥sikt; för det ska man definitivt dela med sig av – men pÃ¥ ett konstruktivt och bra sätt som bidrar till debatten. Mycket annat av det man tänker behöver man faktiskt inte lÃ¥ta nÃ¥gon annan läsa eller höra; det stannar gott i ens eget huvud.

Jag är skyldig till meningslösa yttranden, men jag jobbar på att tänka mig för. Att tänka på vad jag säger, vad jag egentligen vill ha sagt med det jag säger och om det finns någon egentlig mening med att faktiskt säga det.

Söndagen bjöd på nästan lika mycket storm som i lördags men vi trotsade vädret och åkte upp mot Ullådalen. Vinden och blötsnön rev i ansiktet och bitvis var det nog galenskap att ens vistas där uppe eftersom allt var vitt men eftersom jag skriver detta är vi välbehållna tillbaka.

Jag har aldrig åkt längd i Ullådalen men det kan nog vara fantastiska spår när solen skiner och himlen är blå. Vi blev omåkta av några turåkare som lite senare vände tillbaka, de var uppenbarligen inte lika äventyrslystna som oss.

Efter nästan 3 timmar på fjället kom vi tillbaka till byn hungriga och trötta. Det blev till att ta en evighetsdusch och handla hem gofika från Grädda.