Träningsglädje

Motivation är inte något man får, det är något man förtjänar.

Jag har aldrig riktigt förstått det där citatet. Jag har vridit och vänt på det och liksom aldrig förstått vad som menas. Plus det ger ingen gratisbiljett heller så känns som ett rätt jobbigt citat i allmänhet. Genvägar är ju som bekant rätt så härliga (när de funkar).

Men idag så fattar jag. Efter gårdagens kvalitetspass så är jag extremt pepp på vad den här dagen ska föra med sig. Det pirrar fortfarande i benen när jag tänker på gårdagens kilometrar i kvällsmörker och det är ju lite löjligt egentligen; jag gjorde ju en mil i löparskor senast i helgen och håller på med äventyr och upptåg mest hela tiden.

Det går inte att ta miste på att det är kvaliteten som jag saknar. Inte kvaliteten på äventyr men däremot kvaliteten på strukturen och minutrarna och pulszonerna. De behöver inte ta över hela mitt träningsliv; men jag är glad att de får ta lite mer plats.

Och nu när jag besegrade första tröskeln så fick motivationen mat. Jag skapade den.

 Kläder // Craft. Glasögon // Bliz (mina allra snyggaste).

Det finns trösklar och så finns det trösklar. Och jag har upplevt två av dem ikväll, fast den ena har jag redan glömt bort.

Tröskeln att resa mig från soffan och byta tröttmössan mot en annan mössa med reflexer var rätt hög men till slut kom jag iväg. Redan när jag hörde första tonerna av uppvärmningslåten hade jag glömt den där första tröskeln och det var dags för den andra; mjölksyratröskeln.

Jag hade planerat för långa intervaller strax under tröskeln. 2 stycken på 10 minuter. Det är mitt första längre intervallpass på länge, den senaste tiden har jag mest kört korta backintervaller.

Mina förberedelser var bokstavligt talat minutiösa och istället för att kolla klockan hela tiden hade jag gjort en spellista som stämde nästan exakt med intervall- och vilotiden.

Kvällen var kall och klar och jag hade vinterkläderna pÃ¥. Plus reflexväst sÃ¥klart. Och pulsklocka pÃ¥ armen. 174 slag visade den nästan konstant under intervallerna, vilket är min tröskelpuls – eller en bit under min tröskelpuls en dag dÃ¥ dagsformen är stark. Känslan frÃ¥n att ligga där runt tröskeln är kittlande. Inte bokstavligt just dÃ¥ och där, men nu efterÃ¥t. Det spritter i kroppen och jag känner mig liksom bÃ¥de pigg och trött. Men mest pigg. Som om kroppen är full med bus som hoppar och studsar i bomull. En himla härlig känsla alltsÃ¥!

Nu får man gå och duscha med en lyxig och dyr duschcréme, eller hur! Det är jag värd.

När gatorna sopas vill jag klä fötterna i nya sneakers. Och vissa gator har faktiskt sopats här i Åre redan (även om det tydligen ska komma rejält med snö i helgen). Hur som helst, jag kollade av läget på nätet och är himla sugen på dessa sneakers:

Jordgubbmedmjökrosa Keds (från Footway)

Blommiga sneakers från Nike i en specialedition som också finns i flera andra mönster (från Sneakers n Stuff)

Blåbärsblå Adidas för alla de dagar man inte vill gå runt och vara snällrosa (minns ej varifrån)

Jätterosa Nikes som har figurerat på rätt många bloggar, tror de fanns även förra året (minns ej varifrån)

Coola blommiga sneakers Adidas (från Adidas egna webshop)

Två par olika Adidassneakers som skriker roooar (Från Footway)