Träningsglädje

Jag har köpt ett par tights från andra sidan Atlanten. De är galet mönstrade, men jag blev glad av dem. Det tog inte många dagar innan de landade på tröskeln här i Stockholm. Och jag satte på mig dem och gjorde Kungsholmen med några vänner igår kväll.

Eller, vi gick och köpte indisk take away och kollade film (The Guest) i soffan.

Tightsen kommer från ett movement som kallar sig för ”healthy is the new skinny”. Jag följer dem på Instagram eftersom jag tycker de står för bra saker. Jag följer också en himla massa andra människor som jag tycker står för bra saker; som representerar alla kroppsformer. Bo Stanley som surfar skiten ur ungefär vem som helst, Tara Lynn som kan vara världens vackraste, Robyn Lawley och Katie Wilcox som håller fanan för healthy is the new skinny.

Och det slår mig att vi formas så väldigt mycket av det vi befinner oss i. Jag såg en annan feed full med magasinnormens kroppar och jag kände hur min hjärna påverkades direkt. Varje bild blev ett tjuvnyp och att bara matas med perfektion är ett elakt sätt att behandla sig själv. Ändå är det så många som gör det.

Jag öppnade nyss ytterdörren till mitt hem här i Stockholm. Jag stod och betraktade det en stund, och funderade på om det speglade mig. Jag tror absolut att där vi bor, är och verkar visar en gnutta av vem vi är och jag har så svårt att förstå att allt det här svartvita är jag. Men jag trivs ju här så kanske är det så ändå.

Och jag trivs i Åre där känslan är en annan med fjällvärldens bekväma compact living (fastän jag har både sovrum och två gästrum) och jag trivs i Halmstad som ser ut som här i Stockholm fast lite mer tvärtom. Ännu ljusare, ännu vitare – och istället för svart så bryts det vita av med ek – och med stora fönster som ger maximalt med ljusinsläpp.

Allting är skinande blankt hemma hos mig just nu, för Rent08 har precis varit här och nästan varje gång så kommer jag lägligt nog hem precis när de har lämnat.

Det enda som fattas just (läs: fattades nyss – det är som ni ser åtgärdat nedan) nu är en generös blomsterprakt mitt i lägenheten. Åre är fantastiskt och allt det där men en sak som inte finns i samma utsträckning i mitt fjällparadis  är gudomliga snittblommor.

Jag är inte så inredningsintresserad, men jag gillar när mitt hem verkligen lever upp. När man kliver innanför dörren och man känner att här vill man vara en stund för här är det mysigt och innerligt och här bor det massor med kärlek.

Här i Stockholm har jag länge funderat på att kakla hela köksväggen och kanske göra sovrummet mörkt eftersom det är så himla ljust i alla fall. Och i Halmstad har jag tänkt att jag kanske skulle inreda mer i skimrande metaller och pastell.

Oftast slutar det med att jag köper ett doftljus och är lite nöjd så. Byredo Bibliotheque är min stående favorit.

Och så kom juni och jag åkte till grönskan. Efter en majmånad som varit allt annat än just grön så törstade jag efter utslagna blad, hungrigt gräs och vajande trädkronor. Och medan solen gick ner så fick jag allt det där. Alla skira nyanser av grönt, en försommarkväll med jackan dragen högt upp i halsen. Men ändå sommar.