Ibland är jag så puckad att jag förvånar mig själv!
Man ska inte ha så bråttom…
Jag hade tänkt träna på kvällen. Jag hade lite bråttom för innan träningen ville jag förbi en bekant med ett ärende.
I hallen stod många skor. Och många löpardojjor. Väldigt många svarta löpardojjor. Och de ser ju för sjutton likadana ut!
Jag sätter alltid på mig högerskon först. Och medan jag satte i foten tänkte jag för mig själv:
– Tänk på att sätta på dig rätt skor nu!
Och nog var den första skon min sko. Men vänsterfoten, ja där bidde det en annan…
Jag är inte så pass korkad att jag sätter på mig en vit löparsko och en svart. Nej, pojkvännen råkar ha exakt likadana (dessa skor har blivit förärade ett helt eget kapitel i denna blogg) – dock några storlekar större. Men det tänkte ju inte jag på… förrän jag hunnit iväg några kilometer…
Olika skor ger inte optimala förutsättningar…
Jag lyckades jogga från Södersjukhuset runt Danvikstull och sedan tillbaks via Vikingterminalen till Södermälarstrand. Men där tog det slut. Det var för omaka. Jag var tvungen att lyfta vänsterfoten mer än högerfoten och vartannat steg var ett snubbel…
Egentligen var det rätt komiskt. Och korkat. Det är nog bäst att jag inte berättar det för någon…
