Träningsglädje

Innan jag glömmer det:

Marathon.se har flera träningsprogram på deras site, från nybörjare till den som vill göra under 40 min på milen eller ett 26-veckorsprogram för maran. Plus en massa mer förstås. Kan vara bra att ha! Här är siten!

Jag ska absolut ta och försöka köra efter 26-veckorsprogrammet inför Maran. Jag tänkte ta nivÃ¥n där mÃ¥let är maran under 5 timmar, men göra nÃ¥gra justeringar eftersom jag nog vill ha som mÃ¥l att komma in en bra bit under 5 timmar. Om det nu är möjligt… (klart att det är!)

Svetten efter att ha joggat – och trängts – med 22 00 kvinnor, tjejer och tanter har precis lagt sig.

Trängsel

Såhär efteråt vet jag inte om jag är så sugen på att springa stora lopp igen. Det är ju mest en massa trängsel.

Trängseln i starten är värst. I hela två kilometer höll vi gångtempo. Sedan lättade det lite, vilket var skönt.

Rundan runt Djurgården är förvisso fin, men väldigt tråkig om man har sprungit där flertalet gånger förut. Backarna är få, den värsta är vid 9 km men den nämner Tjejmilen aldrig i sin banbeskrivning. Här omskrivs bara backen efter 6 km. Den är inte så farlig faktiskt. Då är de långa ”flacka” partierna som svagt sluttar uppåt betydligt värre.

Jag fick en energikick vid sju km och kände att jag kunde öka tempot ganska betydligt. Jag insåg att det skulle bli tufft att klara milen på under 60 minuter men vid sju km fanns ännu chansen. Men så blev det trafikstockning igen och sekundrarna rann iväg.

Måltid

I mål kom jag till slut, på 60-61 minuter (det officiella resultatet kommer väl ikväll eller imorgon…). Nöjd är jag inte. Trängseln i början störde ganska mycket och där rann nog för mycket tid iväg för att jag skulle kunna upprepa Blodomloppstiden på 58 min. Dessutom var det varmt och soligt. Jag föredrar ju kyligare temperaturer och gärna några regndroppar.

Ibland när jag springer brukar jag tänka att egentligen har jag alla odds emot mig. Jag tränar som en dåre, men ändå är jag så pass halvtaskig att jag bara joggar i mål på 60 min. Men det är ju ganska självklart att en nätt tjej på 50-60 kilo joggar om mig trots mindre träning. Hon behöver ju inte släpa runt på lika många inbyggda mjölkpaket som jag gör! Om jag var lika tränad som jag var idag, men vägde runt 20kg mindre, hur pass mycket snabbare skulle jag vara då? Det är en ganska intressant frågeställning… (i och med dagens mil är jag 952 kalorier närmare viktminskning)

Dessvärre hade jag inga supporters längs banan idag. Lite tråkigt kan tyckas, speciellt då jag gick i mål. Men kanske var det lika bra. Det var så mycket folk så förmodligen hade vi inte hittat varandra ändå…

Shock Absorber

I mål kom jag som sagt – svettig och blodig. Min relativt nya sport-bh från Champion skaver under bröstet och det var en stor blodfläck… sexigt värre. Dessutom hade jag blodiga tår… Jag ska ta och investera i en ny bh från Shock Absorber. Jag har hört att det märket ska vara bra. Tårna vet jag inte vad jag ska göra åt. Det verkar inte spela någon roll hur kort jag klipper mina naglar.

Softlan Ultra

Nu ska jag ta och tvätta allt jag har. Jag är en ”sucker” för kläder som doftar underbart av sköljmedel och blev sådär löjligt glad när jag såg att Softlan Ultra fanns med vaniljdoft. Kan det bli bättre? De två första maskinerna är redan igång och jag är barnsligt otålig att få dofta på mina vaniljkläder!

Jag vet. Jag skulle ju inte springa Tjejmilen. Men ett under skedde och jag fick ta över en nummerlapp. Jaja, jag vet att det inte är tillåtet och att nummerlappar är personliga och allt det där, men medelmåttig som jag är spelar det ju ingen roll egentligen.

Gratis och jättedyrt i bastuhetta

Jag hämtade nummerlappen i förmiddags. Det var kommers redan klockan 11. Lokalen på Östermalms IP där lapparna delades ut och vi försågs med gratisprover av allt från tidningen Tara till toalettpapper vad het och kvav som en bastu. Svetten rann, och än hade vi inte avverkat en endaste meter.

Stadium hade en liten minibutik där det såldes kläder. Allt från Nike. Riktigt dyrt. Jag höll på att köpa på mig ett par capritights (grå-röda) och en tillhörande t-shirt samt en jacka från Nike men räknade på att det tillsammans skulle gå loss på 1500 spänn och de slantarna har inte jag lust att lägga på hutlösa jippopriser. Jag är ju inte ens förtjust i Nikegrejer! Så efter att ha köat till provrummet, lyckats få av mig mina kläder och krängt på mig träningsgrejerna och konstaterat att de satt rätt så ok, så bestämde jag mig i alla fall för att inte köpa dem. Det känns bra att ha sparat 1500kr!

Tidningstips

Jag fick med mig en Runners World (gratis) och en Fitness Magazine (köpt för 49 spänn) och sitter nu och läser mig till hur jag ska komma i toppform. Jag hoppas att min kropp har lärt sig tills imorgon.

Ett av tipsen är att starta i lugnt tempo de första 5km. Att inte låta sig dras med i det hektiska starttempot utan att se de första 5km som uppvärmning. Sedan kan man springa om alla andra under andra halvan av loppet och springa i tävlingstempo. Lättare sagt än gjort – men jag ska försöka!