Det är kallt, blÃ¥ser som satan och regnet skrapar mot ansiktet… det är just i sÃ¥dana här lägen som man tänker ”aldrig i livet att jag gÃ¥r ut” – men när man väl är ute och igÃ¥ng, ja dÃ¥ är man världsbäst!!
Jogg runt à re
Jag vill ut på en längre runda idag. Från Tegefjäll är det 5 km in till à re by (och 5 km hem igen) och det är just det som lockar. Trots en fruktansvärd blåst, trots ett envist och hårt duggregn och trots ett becksvart mörker.
Medvind
Det går bra i början. Jag har vinden och regnet i ryggen och störs inte så mycket av det. Tvärtom hjälper blåsten mig på traven, liksom knuffar mig framåt. Den gamla vägen är trevlig att springa på. Jag blickar in mot husen och det är en mysig känsla att springa och kika på vackra ljusstakar i fönstren, på hustomtar i trädgården och ljusklädda granar. Det är tomt på folk ute. Jag springer förbi en ensam person som rastar sin hund men annars blir jag mest omkörd av en och annan taxibil.
Motvind
Med lätta steg når jag platsen där jag ska ta mig uppför en brant sluttning, vända och sedan springa den nyare landsvägen hem. Redan när jag svänger uppför den vinglande vägen känner jag hur blåsten tar tag i mig från sidan. Det är en motig uppförsbacke. Regnet känns ihärdigare nu.
Jag når till slut landsvägen. Det är skönt att veta att det bara är hemåt som gäller nu. Men det blåser rejält och jag måste springa framåtlutad för att överhuvudtaget komma framåt. Vindjackan är genomvåt och regnet skrapar i ansiktet. Blött och kallt. Jag börjar skratta för mig själv. Vilken galning skulle utsätta sig för detta om inte jag? Bilarna som åker förbi och ser mig tror säkert att jag är helt knäpp i huvudet. Men jag kan inte hjälpa det. Trots att det är kallt och hårt och jobbigt är det roligt. Det är skönt. Och jag mår så himla bra inombords!
Landsvägen bjuder pÃ¥ raksträcka efter raksträcka. I 5 km. Den sista kilometern gÃ¥r i nattmörker. Här finns ingen belysning. Inte ens snön kan lysa upp vägbanan – för det finns ju knappt nÃ¥gon. Men jag kämpar pÃ¥ i motvind, regn och nattmörker – och nÃ¥r snart mitt mÃ¥l och min ytterdörrströskel. Jag är trött, men väldigt glad och harmonisk inombords. Det har varit en bragdjogg!
