>
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Finns det något som gör en tröttare än ilska? Ja det skulle vara intervaller då.
Crash boom bang
Mina underbara träningsplaner totalhavererade i eftermiddags. Jag såg fram emot att inte behöva stressa till SATS Tulegatan. Jag hade ju en hel timme på mig att ta mig dit från jobbets slut. Jag skulle köra 30 härligt underbara korta men tokjobbiga minutrar på spinningcykel. Sedan skulle jag tillverka mitt eget snabbcorepass eftersom jag hellre pusslar ihop egna övningar för att trimma degmagen. Och efter det, som kronan på verket, skulle jag utmana mig själv på ett PT-cirkelpass tillsammans med Nilla.
Men en fotografering på jobbet kom i vägen och förstörde tidsplanen med ett gigantiskt brak. Själva plåtningen är inte förrän imorgon men det ska riggas och stylas och fixas och vi meckade med ljuset i 4 timmar. När jag jobbat över några timmar var jag faktiskt inte så arg. Jag vet med mig att jag har förhandlat mig till bra arbetstider på detta konsultuppdrag som kräver sina undantag. Dessutom betyder övertidstimmar övertidspengar.
När jag kom hem möttes jag av en trappuppgång med 9 barnvagnar varav hälften står parkerade mitt framför min dörr. Det var nog det som egentligen gjorde mig ilsken och arg och trött och slut. Så fort jag bara samlat mina argument ska jag skriva ett fint brev till bostadsrättsföreningens styrelse. Jag tycker om barn och jag tycker att det ska finnas ett bra ställa att parkera barnvagnar på. Men inte i portar eller trappuppgångar. Det är förbjudet och det är livsfarligt.
Jag är lite för arg och därmed lite för trött för att ge mig ut och springa. Jag gör mig själv en otjänst genom att projicera min ilska åt fel håll istället för att göra något konstruktivt av den. Som ett backpass till exempel. Det hade varit jäkligt konstruktivt. Jag får se om energinivåerna stiger. Om regnet tar vid igen kanske jag ger mig ut på ett agressionspass. Ja, du läste rätt: om regnet tar vid. Det finns inget bättre än att springa i regn. Speciellt när man är lite småilsk!>
Snabba puckar!
45 minuter från skrivbordet och tillbaka
När klockan slog 11.30 rusade jag ner till källargymmet. Bytte om fort som fan och blev glad när jag såg att alla konditionsmaskiner var lediga. Upp på crosstrainern, tog det halvlugnt i några minuter och sedan vroooom. Efter en kvart kom självaste VD:n för företaget och undrade om jag tänkt köra länge till och jag kände att jag kanske borde dela med mig av crosstrainern eftersom det i stort sett var självaste kungen som stod framför mig. Men ingen skada skedd. Det var bara att sätta sig på Monarken och cykla på som tusan. Jag växlade mellan skön men svettig cykling i 30 km/h till tokrus och än svettigare cykling på över 40 km/h. Det är kul att se hastighet och tävla mot sig själv. Den där antika Monarken är inte så dum ändå.
Sedan, snabbt in i duschen och snabbt ut igen. Ingen tid för att vänta på eftersvettningen. Nu sitter jag här dryga 45 minuter senare och har inte ens gjort hälften av dagens träning. There will be more!>