Träningsglädje

Jag är frälst.

Lek med fart

Varenda gång jag springer Prins Bertilstigen mellan Halmstad och Tylösand blir jag lika förvånad. Det måste nog vara paradiset på jorden. Glöm alla Söderhavsstränder. Det är på Prins Bertilstigen som livet är underbart. Även om man springer fartlek med trötta ben. Eller kanske just därför.

Jag och grabben hade bestämt träff med Ultra-Fredrika strax före lunch idag. Jag föreslog fartlek och den övriga duon verkade nöjd med förslaget. Tanken var att springa 3-4 kilometer bortåt och sedan vända hem. Men det blev 5 kilometer bort och lika många tillbaka. Vi turades om att bestämma hur fartlekarna skulle se ut. Från ruscher på 30 meter till 1-2 minuters tempoökning. Både underhållande och roligt.

Bredvid oss dÃ¥nade havet med vÃ¥gor som slÃ¥g hÃ¥rt mot klippor och stenar. Rhododendronparken (min favorit) erbjöd ett stilla lugn och intrycket av att springa mitt i en regnskog och den karga strandremsan med klippor och stenar bjöd pÃ¥ känslan av dramatik och äventyr. Prins Bertilstigen kan aldrig bli trÃ¥kig – bara jobbig!

>

Jag har bestämt mig.

Varför finns det inget vettigt alternativ?

I eftermiddags bestämde jag mig för att styra kosan mot Halmstad efter jobbet. Jag hamnade mitt i rusningen och snittade 30 kilometer i timmen från city till Södertälje. När jag åkt runt 30-talet mil kom jag på att jag var hungrig och funderade över mina alternativ: käka på Mc Donken, äta på Max, köpa plastig macka eller sallad på bensinmack eller stanna vid en vägkrog. Inget lockade.

Driving in my car…

Men jag stannade till på Preem med tillhörande vägkrog och motell strax efter Braehus (ja den där ruinen som ändå ser lite snygg ut längs med E4:an precis innan Gränna). Oj vilket ställe. Det var nog något som gud har glömt. Jag hade siktat in mig på en färdigpaketerad sallad eller smörgås men salladerna letade jag förgäves och i mackväg fanns där en dassig sak med gammalt löst gladpack för omkring för 47 spänn. 47 kronor för en trött smörgås! Nej tack. Jag köper lätt lax och jordgubbar för alla mina slantar men inga trötta mackor. Istället blev det en rulle med choklad, en liten godispåse med surt Gott & Blandat och en drickyoghurt till middag – till lägre pris än smörgåsalternativet. Det var en riktigt dålig urbota kass middag men jag vete sjutton om det inte var bättre än mackjäkeln ändå.

Middagsmaten på sätet bredvid mig.
Middagen igår, med lax och keso, var långt mycket bättre…

Det är i stort sett alltid samma sak när jag åker bil – det finns aldrig några bra ställen att äta på. Snabbmaten blir som tegelstenar i magen och de flesta vägkrogar jag varit på har sett sina bättre dagar. Vad gäller matalternativ längs vägen skulle jag vilja se hälsosammare alternativ, något som både lockar magen, midjemåttet och ögonen.>

Under hela veckan har jag har vridit och vänt på ett beslut jag ännu inte kunnat fatta. Ska jag åka ner till Halmstad under midsommarhelgen (d.v.s. imorgon) eller ska jag stanna i Stockholm. Jag har funderat, jag har vägt fördelar, jag har letat magkänsla och jag har kollat SMHI. Oavsett vilken ände av landet blir så kommer helgen snarare bestå av superträning än midsommartårta (däremot kommer jag äta många jordgubbar). Fredrika planerar nämligen intensivträningshelg på Sveriges riviera (grabbens tjat om att Halmstad är sååå fantastiskt har smittat av sig på mig) till helgen, medan Coola Karin (och kanske Funrun?) springer 54 km med Team Fakta i Stockholm på söndagen. För egen del verkar beslutet omöjligt. Jag måste nog våndas lite till och sova på saken till imorgon bitti.>