Cool grej. Men var fan ligger Töreboda?
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Cool grej. Men var fan ligger Töreboda?
Livet som Puma fortsätter. Trots att jag har en ny slutsiffra på min ålder. Tur att första siffran fortfarande är densamma…
Nästa kapitel
I helgen var det ajöss Zinkensdamm och stans bästa lägenhet. Ingen mer trapplöpning uppför Skinnarviksberget. Ingen mer terränglöpning mitt i stan runt Långholmen. Ingen mer morgonlöpning runt Eriksdalsbadet och inga Västerbrointervaller. Inte heller masskrock med barnvagnar, sirener från utryckningsfordon hela dygnet, tjoande från fulla människor mellan onsdag och söndag eller möte med 23 andra löpare under ensamma morgonrundan klockan 06.10.
Hur man kan ha så mycket grejer på 23 kvadratmeter vet jag inte. Det är lätt att packa det stora i drygt 20 flyttlådor men vad gör man av allt plock? Allt som bara är som man inte vet var det ska sorteras. Det blev 10 påsar också. Visserligen 10 snygga blanka påsar med tvinnade bomullshandtag men ändå. Det är opraktiskt med påsar.
Hej då!
Allt bars in i pigg lastbil med automatväxel och vi vann fighten vid varenda rödljus. Hem med allt till mammas och pappas hus i Saltsjöbaden och boende med mina gymnasiebröder, egensinnade kattbröderna Chili och Charlie och energistinna hunden Trixa. In med alla kartonger i förrådet och det allra nödvändigaste i gästrummet. Och så födelsedagsfirande på söndagen och med livsfarliga Leilas ”a piece of cake” blev det både kokostoppar och seg kladdkaka och även en hallonpaj en annan dag. Boken är för farlig för att ha framme och får hädanefter endast plockas fram efter minst 90 minuters hårdträning.
Det är 7 veckor kvar till inflyttning i Halmstadslägenheten och det kommer gå fort som tusan. Jag ska packa upp vågen från en flyttkartong. Jag ska plugga på Fredrikas manifest och kämpa mig till morgonträningarna i höstmörkret. Jag ska börja spara pengar nu när jag faktiskt fyllt 27 och jag ska bli förnuftig med vad jag gör av de jag faktiskt spenderar. Och jag ska köpa en askungecréme och faktiskt använda den nu när mamma faktiskt påpekat att jag såg trött ut runt ögonen. Jag tror att hon i hemlighet syftade på att jag fått rynkor.
>
Jag chansade och slog till. På postorder!
Så gör du
Jag har haft tur med mina postorderbeställningar förut. Har beställt några plagg från H&M och Ellos och de har suttit hur bra som helst. Både skjortor och byxor. I eftermiddags kom senaste försändelsen från Ellos*. I eftermiddags hade jag inte lika mycket tur. Men det spelar ingen roll. En mer smickrande form fixar man enkelt själv. Allt som behövs är en symaskin.
I högstadiet sydde alla mina klasskompisar in sina raka Levis-jeans. Och sina snäva Filippa K:s sydde man in lite till – bara för att. Så det här med stuprörsjeans är ingenting nytt. Det är heller inget jag satsar på. Men alldeles för mycket oversize blev lagom löst sittande med hjälp av mammas symaskin. Och mycket snyggare.
* Grabben: det bara hände, jag vet inte hur… men jag tror det berodde på ett tillgodokvitto och en 40% rabattcheck. Det var inte mitt fel!
>