Träningsglädje

Man måste bestämma sig om man ska göra sig av med en ovana.

Jag har bestämt mig

Jag har ofta min telefonväckarklocka inställd på 06.00. Det händer i stort sett aldrig att jag går upp då. Eller ens 06.05. Eller 06.10. Eller 06.15 eller 06.20 eller 06.30. Kanske, kanske 06.45. Jag snoozar i en evighet och mina morgonträningsplaner omprioriteras hej vilt där i ingemansland mellan sömn och vaket tillstånd.

Har man hÃ¥llt pÃ¥ sÃ¥här väldigt länge är det svÃ¥rt att komma tillbaka. Man har vant sig vid att det ”inte gÃ¥r” att gÃ¥ upp sÃ¥ tidigt. Det är en lÃ¥ng väg tillbaka. Den börjar med att man mÃ¥ste bestämma sig.

Imorse stod klockan på 05.20. Imorse gick jag upp 05.20. Det kändes till och med ganska smärtfritt att gå upp. Ändå somnade jag 23.40 kvällen före.

Men jag hade bestämt mig. Det är den definitiva skillnaden av att ha bestämt sig som gör skillnaden. För om man velar fram och tillbaka och inte har fokus på att fullfölja till 110%, då öppnar man dörren för alla de där omprioriteringarna som knuffas och vill in.

Jag tog med mig Trixa ut i morgonmörkret och gick runt Svartviksringen. Det är helt klart en av de mer fascinerande gatorna i Saltsjöbaden. Stora hus pÃ¥ nära hÃ¥ll och man har nästan insyn ända in i diskhon. En ensam fÃ¥gel kraxade gällt och jag kände mig pÃ¥tagligt trött i benen frÃ¥n gÃ¥rdagens spinning – trots att träningsveckan knappt börjat.>

Upptäcke att Toppform skulle sändas 5 minuter innan programmets start och hann till och med fixa en kopp te innan. Vad tyckte du om programmet?

Jag tyckte det var helt okej. Funkar som bra tidsdödare men inget jag skulle skynda mig hem till. Fann det mer komiskt (framförallt vissa av elevernas attityder och beteenden) än lärorikt.

>

Bästa receptet på stress och huvudvärk? Träning!

Spinning

Jag kände redan före lunch att jag hade ont i huvudet. Stressen från helgen forsade fram längs tinningen och letade ivrigt och hänsynslöst efter någonstans att ta vägen. Jag gick tog en promenad ute i friska luften på lunchen och spenderade eftermiddagen med att längta efter klockan 5.

Det var fullsatt på SATS Hötorget och instruktören Pia manade oss att släppa vardagen och fokusera på här och nu. Sagt och gjort, jag släppte lös helgen och hela förra veckan. Glömde med ens bort stressen när kända föreläsaren kom försent och jag var tvungen att meddela detta inför 100 otåliga och griniga åhörare, stressen att koordinera seminarium enligt ett tight schema, stressen när nästa föreläsare hamnade i bråk med teknikern och jag trodde att hon skulle lämna scenen, att samla talare och få dit tillräckligt med lyssnare, hålla koll på teknik och utrustning och ropa ut i högtalare, introducera och gästspela, låta pressen prata med de som de borde och ville prata med och bemöta sponsorers krav. Jag släppte stressen med banken, med köparen till en av våra lägenheter, bråket med besiktningsmannen på nya Halmstadslägenheten och stressen över att göra allting perfekt.

Just då var det bara här och nu och underbara 55 minuter som ger så mycket mer än det tar. 55 minuter mjölksyra och 55 minuter utmattning och 55 minuter endorfiner och 55 minuter lyckorus. Och så en fantastisk Pia på ledarcykeln. Och en väldigt fantastisk receptionstjej som får ett plus i kanten för att hon var så trevlig och hjälpsam.

Glad och förväntansfull 16.45

Glad och utmattad 18.05

Det har varit en bra dag. Det blir alltid en bra dag när jag får avsluta den med 55 minuter eufori.

Världen var vacker och underbar på vägen hem

>