Träningsglädje

Likt i Tio små negerpojkar har en efter en fallit av helgens 10-milalöpning i Motala. För mina medlöpare har livet kommit emellan. Ibland är det så, och det är förståeligt. Kvar står jag och Grabben. Grabben har varit så pass listig att han köpt en avbokningsbar biljett till Motala. Han säger också att väderprognosen inför helgen ser mörk ut. Där föll min sista medlöpare av från löparäventyret. Nu ligger min tågbiljett ute till försäljning på Blocket. Det blir förmodligen inga 10 mil för mig denna helg. Det är synd för min resumé med träningsgalenskaper. Men bra för min fot. Jag har föträngt att jag har ont i den.>

Den som väntar… gör bäst i att vänta tillräckligt länge.

Jogging

När jag väntat och läst tidningar tillräckligt länge bytte jag om enligt lager-på-lagermetoden. T-shirt på t-shirt visade sig räcka. Byxor som slutade under knäna också. Ute var det vindstilla – och regnfritt. Ovädret hade dragit bort och det susade inte heller sådär förskräckligt skrämmande i vassen i det där skräckinjagande skogspartiet jag alltid måste passera.

Det spelade ingen roll att vädret var perfekt. Det gick pissdåligt att springa. Det kändes som om jag sprang runt i ett par träskor. Klapp, klapp, lät det. Det var stappligt och stelt och jag hade noll kraft i benen. Spänsten var helt frånvarande och jag såg på min skugga att fötterna knappt lämnade marken.

Men jag hade i alla fall tur med vädret.

>

Medan jag undrar om det ska sluta regna snart (så att jag kan bocka av dagens löppass) har jag hunnit igenom både Vår bästa mat och nya ToppHälsa.

Vår bästa mat var livsfarlig. Jag har gjort hundöron i hela tidningen och har fått vilda idéer om att griljera skinkan (min första egenhändigt griljerade julskinka) med apelsin, eller honung och ingefära, eller kanske pinjenötter. Och så ska jag baka gafflade pepparkakor, bjuda på teriyakirullar någon gång, göra morots- och jordnötssallad, saffransparfait, jultårta med apelsintäcke och god knows what else. Problemet är att laga allt detta utan att äta det själv. Julorgien får planeras till när de enda två icke-tränande kompisarna jag har kommer på Halmstadsbesök i advent. Grabben äter bara chips och falukorv och uppskattar inte kulinariska experiment (eller löpning i piskande regn så det är ju tur att han är i Halmstad igen).

Medan jag fascinerat bläddrade både länge och väl i Vår bästa mat bläddrade jag snabbt genom ToppHälsa. På Dagens Media har man kunnat läsa att ToppHälsa ska göras om och bli lite mer mode och lite mindre… ja vadå? För det kan ju knappast vara träning det ska bli mindre av.

>