Träningsglädje

Hemma hos min familj har desinfektionsmedlet alltid legat i första hjälpenlådan. Nu ska det finnas med i handväskan.

Handdesinfektion

Jag flyttade till Toronto kort efter den stora sarsskräcken. Den kom från Asien och hamnade i Kanada Min kompis berättade skämtsamt men hypokondriskt hur folk var rädda för att ta i dörrar och ledstänger i trappor och på bussar. Jag gjorde som alla andra och hade alltid med mig en liten desinfektionsflaska i väskan. Det var lika naturligt som att ha med vilket läppglans som helst.

I Sverige känns det där inte alls naturligt. Men visst är jag nojjig för att ta i dörrhandtag till varuhus och hålla i ledstängerna på tunnelbanan. Äckligast av allt är nästan hantlarna i gymmet.

Nu invaderar handdesinfektionsmedlen Sverige och jag har fått uppdraget att testa produkten Soapopular. Det är ett alkoholfritt handskum utan parfym som dödar 99.5% av bakterierna inom 15 sekunder.

Jag ska erkänna att jag inte klarar att hålla på med handlotions och grejer. Händerna blir för hala, för kladdiga och det känns som om all smuts fastnar på dem. Det enda positiva är att händerna doftar gott.

Soapopular är precis tvärtom. Känns nästan som vatten pÃ¥ huden och torkar extremt snabbt – men doftar ingenting. Men jag undrar vad som händer med bakterierna som dör. Finns de kvar pÃ¥ huden eller trillar de av?>

>

Passet idag var så dåligt att det var roligt.

Lunchspinning på jobbet

Jag bokade in mig på ett spinningpass på jobbet idag. All gruppträning, massage och kiropraktorer sker via ett externt hälsoföretag. Det är bra att träningen är gratis och det är bra att den finns. Sådär, nu har jag skrivit det positiva. Eller förresten, de 16 spinningcyklarna är sprillans nya så det bör föras upp på pluskontot också!

Instruktören var dock från en annan tidsålder. Hade hon inte skrattat mellan varje ord hade jag blivit arg och sur. Men jag kan inte bli arg och sur på någon som inte slutar skratta. Däremot undrar jag när hon fick någon utbildning senast. Hon var extremt vältränad, med förstorade attribut på framsidan (denna observation gjordes – och nämndes – utan någon som helst värdering) men jag trodde att man slutat med armhävningsliknande övningar på spinningsadeln.

Ett tag fick jag för mig att jag var på en cirkus. Vi skulle köra en rotationsövning som innehöll inslag av jumps. När det var som mest bisarrt körde vi stående i position 2, stående i position 3, stående i position 3 men med överkroppen jättenära styret och så sittandes – i tvåtakt! Om och om igen. Jag försökte se Susanne Ljungskog göra samma grej men lyckades inte få fram den bilden på näthinnan.

Stilen på övriga deltagare var också rätt underhållande. När vi körde flack var det en deltagare som hade så hög kadens att jag undrade när hon skulle tappa kontrollen över benen. Två stycken satt och hoppade på rumpan och en annan stod upp men lutade armbågarna på styret och flamsade runt med hela underkroppen. Instruktörens axlar var uppe vid öronen och när hon stod och trampade krumbuktade hon hela ryggen. I näst sista låten kom instruktören skrattandes förbi och flaxade med sin handduk så att vi skulle få lite luft. Lite parfymdoftande luft.

Efteråt i omklädningsrummet sjöngs det lovord över instruktören och jag tyckte synd om mina klassdeltagarkompisar som kanske inte får uppleva något annat än det här.>