Jag är fast i jobbträsket.
Rapport från verkligheten
Meningen var att jag skulle sluta jobba i fredags men verkligheten ville annat. Den värsta typen av stress är när man väntar på att andra ska göra saker. Det är helt annorlunda att ha mycket att göra själv, då är det bara att kötta på som i en lång jäkla intervall som man visserligen är jäkligt less på men som man vet tar slut där borta efter kurvan. Så är det inte nu. Jag väntar på andra. Sådant kan ta hur lång tid som helst.
Igår stod jag, Grabben och mamma med all vår kontorsutrustning på barbordet i stugan. 5 datorer stod uppradade. Mammas vita, Grabbens nya, min webbook som har internet, min vanliga bärbara där internet inte vill funka och så min dator från min nuvarande uppdragsgivare som inte har webbmail. Idag sitter jag i soffan med mina datorer i knät istället. Det mest skrämmande i situationen är att jag har varit i à re i 4 dagar utan att åka några som helst skidor. 4 dagar, hör ni det!!
>
