Träningsglädje

För den bästa feel goodupplevelsen: spring från A till B. Det känns meningsfullt och gör en nöjd.

Vi var bjudna på lunch (eller middag som de säger här nere) hos Grabbens föräldrar idag. Vi bestämde oss för att springa dit. Det är bara 14 km. Eller en och en halv timma med mitt tempo. Vi sprang på småvägar, förbi åkrar, åkrar, åkrar, en driving range, åkrar och fler åkrar. Vi avverkade samhälle efter samhälle (de ligger tätt här nere i södern) och jag var vid gott mod nästan hela tiden. Fast när vi sprang förbi ett kalhygge var det lite segt i någon kilometer måste jag erkänna.

Solen brände mot asfalten och jag har fÃ¥tt snyggt soleksem pÃ¥ mina händer av upplevelsen. Lunchen hos Grabbens föräldrar smakade väldigt gott efterÃ¥t och den fick utgöra bÃ¥de lunch och frukost. Jag känner faktiskt ingen skillnad mellan att träna med eller utan frukostmat i magen. Däremot ska jag nog ta det lilla lugna med löpningen imorgon. Jag har löptränat väldigt mÃ¥nga dagar i rad nu – och med dubbla pass om dagen. Det är dumt att utsätta mig för onödiga skaderisker… Vi fÃ¥r se om jag lyckas med att inte springa imorgon.

Det går inte att träna hela påsken. I alla fall inte varje timma varje dag. Mellan löpturerna har vi fixat klart på vår balkong. En av dem. Har man bott 2 pers på 23 kvadrat utan balkong i några år förtjänar man faktiskt 2 balkonger.

Innan pÃ¥sk Ã¥kte vi till de smÃ¥ländska skogarna för att hämta balkongmöblerna hemma hos Kamprad. Som vanligt med IKEA-möbler krävdes det nÃ¥gra svordomar för att fÃ¥ ihop dem. Jag köpte 16 penséer för 1000 spänn och planterade dem entusiastiskt (köpte visserligen nÃ¥gra krukor, lite jord, lite rosor och lite annat ocksÃ¥). Jag – som inte kan nÃ¥got alls om växter och har askgrÃ¥ fingrar. Grabben fick förstärkning frÃ¥n familjens hÃ¥ll sÃ¥ att trätrallen kunde snickras pÃ¥ plats och solen – ja den har skött sig själv. Nu fattas bara nÃ¥gra drinkar sÃ¥ är balkongen komplett (det C-vitaminbrus jag drack där förut räknas inte)! PÃ¥ den andra balkongen fattas mörkgrÃ¥tt klinker men det kommer jag till en annan gÃ¥ng.

Min f̦rsta plantering Рever.

Blev ganska schysst. Fast det där med en riktig vattenkanna är överkurs.

Resten av balkongen blev också bra.

Jag vaknade inte bakfull imorse. Det berodde inte på att jag inte drack alkohol igår. Snarare berodde det på att jag inte hunnit bli så pass gammal. Det dracks visserligen inga mängder igår, men vi gick och la oss tillräckligt sent för att bara ha sovit lite drygt 6 timmar när vi gick upp för att träna innan frukost imorse klockan 10.00. Grabben kallar denna påskhelgsträning för ett träningsläger men läser man hans gästinlägg om påskträningsläger inser man snart att så inte är fallet. Hade det varit ett riktigt träningsläger hade vi morgontränat på morgonen.

Hur som helst, morgonen bjöd på 60 minuters löpning i solsken och motvind. Vi hittade en förlängning på den slingan jag springer allra mest, och så fartlekte vi den sista biten hem.

Mitt på dagen tänkte jag göra ett gästspel på gymmet men efter att ha gått dit upptäckte jag att de hade stängt 2 timmar tidigare. Det var bara att knata hemåt igen med mina påskgula Nikedojjor. Istället snörde jag på mig mina Defyance och bestämde mig för att göra sällskap med Grabben i hissen ned från lägenheten. Han skulle springa distans. Jag bestämde mig för att springa slingan på Galgberget.

Inte bara springa. Jag bestämde mig också för att springa alla de partier jag tyckte var jobbiga 3 gånger. Som ett slags intervaller. Det började med trappan gjord av oregelbundna stockar upp till berget efter första kilometern. Sedan kom ett långt och inte särskilt brant men väldigt segt uppförslut. Och så en till trappa i sten som är enklare att springa fort uppför men som man inte vill snubbla i. Sedan en brant nedförsbacke som jag sprang åt andra hållet och gjorde till uppförsbacke. Och så Galgbergets jobbigaste backe som verkligen tar musten ur en. Till sist en brant men kort backe. Allt gånger 3. Så fort jag kunde. Mellan jobbigheterna joggade jag lite lätt och kände mig som Farbror Frej. Ni vet, han som hittade på roliga grejer av typ ingenting.

Första trappintervallen (som inte tar slut där de ser ut att ta slut). x 3

Första backen, seg som kola. x 3

Andra trappintervallen. x 3

Intervall i långlång backe (fortsätter i en sväng långt däruppe). x 3

En backe vars lutning inte ville fastna på bild. x 3

Här ska det vara en bild på en till backe som inte alls ville fastna på bild. x 3

Grabben sprang inte intervaller. Men distans kan tydligen vara nog sÃ¥ jobbigt. SÃ¥ jobbigt som det ser ut att vara här var det dock inte. Inte spydde han heller…