Jag fattar inte hur allas löparskor kunde se ut som vi sprungit i lera efter loppet i Trollhättan. Visst, vi sprang på en grusväg och på en blöt fotbollsplan (det var fuktigt under natten). Men ändå. Jag som hade nästan vita och snygga Saucony innan start.
Att springa i ett par gamla skor var aldrig något alternativ. Jag ville ju ha skor som mina fötter skulle må bra i. Mina fötter mår bättre i mina Saucony än i mina Adidas som blev skitiga efter dryga månades användning förra året när jag sprang igenom en gegga bestående av upplösta pappmuggar på GöteborgsVarvet. Numer är mina Adidas mina standlöparskor. Skor jag ska springa uppför sanddynor i.
Jag är lite ledsen att mina Saucony ser ut som de gör. Det är inte samma sak att springa i ett par skitiga skor. Därför tog jag med mig skorna till duschen. Tillsammans med diskmedel och en tvättsvamp. Medan balsamet satt i håret skrubbade jag skor. De blev inte bländande vita. Men de ser ut ungefär som de gjorde innan start. Nu står de ute på tork med tidningspapper i. Skosnörena har jag tvättat i tvättmaskin. Jag förväntar mig att de ska vara lika vita som ett Hollywoodleende.
