Träningsglädje

Tävlingar är en hate love thing. Det är SÅ kul att göra någon glad genom att utse den till vinnare, samtidigt vill jag att alla ska vinna. Därför kör jag så många tävlingar jag bara kan, samtidigt som det gör ont i mig varje gång. Svårt det där!

Den som vann Garniertävlingen var Ida. Precis som alla andra tävlanden skickade hon en helt fantastisk bild, tagen efter en stor utmaning som hon sett fram emot. Och visst strålar vi när vi klarar av de utmaningar vi tar oss för. Vi växer några centimeter till och fylls med självförtroende. I Idas fall handlade det inte om en fysisk utmaning utan att sjunga på scen på en tävling.

Idag avslutas Chiquitatävlingen. Här utser jag hela 5 vinnare så tävla på!

Tog med Trixa, Alfons och Grabben på en promenad. Efter Årehelgen funkar det inte att gå på asfaltstrottoarer längre, nu vill jag ju vara bland rötter och träskmark mest hela tiden. Och visst finns det underbar natur även söder om Dalälven! Eftersom jag just nu huserar 15km utanför Stockholms city bor jag nästan mitt i skogen. I alla fall riktigt nära Nackareservatet. Så jag tog med mig hundar och Grabb in i skogen. Det är så mysigt. Som att ta en paus från verkligheten för några minuter.

När jag bodde i city brukade jag göra liknande pauspromenader runt Långholmen eller Årstaviken. Där är man mitt i smeten, men samtidigt så långt från omvärlden. Stockholm är rätt så fantastiskt ändå!

Jag lyssnar pÃ¥ proffset Ingmaries rÃ¥d och vilar mitt knä lite frÃ¥n löpningen för en dag eller sÃ¥. Det känns mycket bättre redan nu och var nog bara en överansträngning, men det är dumt att göra nÃ¥got dumt. Det är rätt sÃ¥ trÃ¥kigt att vara förnuftig, men ibland kan det ändÃ¥ vara klokt. Dessutom har det härliga fjällbäcksvadandet resulterat i en rätt sÃ¥ irriterande slemhosta. Jag tror att en titt i Peakaffären efter en snygg höst- eller vinterjacka kan hjälpa mot det. Jag förälskade mig i en jacka i Åre…

Jag spenderade drygt 6 timmar i bilen med Coola K igår. När vi ses brukar det uppstå en hel del galenskaper men när hon frågade mig igår om jag hade något på så kom jag inte på en endaste liten galen grej som var inplanerad. Kanske föddes det något ur frågan igår. Förmodligen var det ett litet frö som såddes under helgen då jag pratade om jämttriangeln som Carina tränar vandrade i somras. För idag står det såhär att läsa på min Facebookstatus:

”är en begynnande skonörd. Jag behöver ett par X-talons! Nästa sommar SKA jag springa jämttriangeln”.

Jämttriangeln är dryga maran lång och beräknad vandringstid är 3 dagar. Man kan övernatta på en fjällstation som serverar både bastu och mat. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska köra alla 3 etapper i ett svep eller om jag ska springa 2, övernatta med bastu och mat (för att få in lite lyx och flärd i det hela) och sedan se den sista etappen hem som en mysjogg.

Det känns skönt och tryggt att ha ett mål att jobba mot. Dessutom är det ett skäl nog att investera i de där X-talonskorna som Ultraschmultran och Funrun så lätt och elegant trippade över myrarna på fjället med.