Träningsglädje

Jag är på väg hem till Halmstad men hamnade här. Vet ni var jag är?

Följ sara direkt i din mobiltelefon

Att blogga är kul. Väldigt kul. Tills man blir upptäckt och märker att folk i ens närhet faktiskt läser. Då blir det både läskigt och kul.

Väldigt mÃ¥nga gÃ¥nger har jag undrat om det är nÃ¥gon som känner igen mig när jag gÃ¥tt pÃ¥ en klass eller varit pÃ¥ ett gym. En gÃ¥ng för länge sen var det nÃ¥gon som hejade pÃ¥ mig pÃ¥ tunnelbanan i Stockholm. Det visade sig vara Snorkis och det var första gÃ¥ngen vi träffades. Sedan dess har jag fÃ¥tt mÃ¥nga ”hej” frÃ¥n läsare jag aldrig träffat innan och det är roligt. Fast tanken känns märklig om man skulle rÃ¥ka stÃ¥ naken i en dusch i ett omklädningsrum – vilket vi som tränar ofta gör.

Att mÃ¥nga av mina bloggläsare finns i Stockholm vet jag redan. Och en del finns i Malmötrakten och nÃ¥gra i Sundsvall och Östersund och i mÃ¥nga, mÃ¥nga fler städer. Men… hur mÃ¥nga av er som läser bor i Halmstad? Räck upp en hand genom att skriva hej i kommentarsfältet!

Klockan ringde 8 men jag stängde av den. Sov lite till och gick upp strax före 10. Knatade ner till hotellfrukosten och åt alldeles för mycket. Ögonen var större än magsäcken. Hade lite ont i magen när vi promenerade Götgatan ner till Skanstull. Lägg till söndagsstämning, gråväder och den nakna fulheten som råder över Södermalm (hur hippt det än må vara) och mitt humör var inte på topp. Provade en snyggt ljusblå vinterjacka från Nike på Intersport men det kändes inte rätt. Nike och träningskläder är självklart men Nike och vinterkläder känns lika rätt som att köpa en löpsko från SOC. Vilket inte i sig självt är fel men inte känns helrätt… äsch, kan inte förklara det på något bättre sätt. Gick in en sväng på Igor Sport och hittade lite toppar från Adidas i knalliga färger till mycket nedsatt pris men ärligt, behöver jag mer träningskläder? Nej! Så det blev tack och lov inget köp.

Efter att konstaterat att jag är nöjd med att inte längre bo på Södermalm tog vi tunnelbanan till ”stan” som Grabben sa till mannen i biljettluckan. Vi gick runt på måfå bland butikerna i Gallerian och NK, nöjda med att inte behöva köpa något alls eftersom vi shoppade loss rejält igår. Men, om man inte ska handla – vad gör man då i stan? Jag var fortfarande proppmätt så vi gick till Café Albert på Birger Jarlsgatan. Logiskt? Kanske inte, men en latte i en soffa var roligare än trötta fötter och en överfull mage i butiker jag ändå inte var intresserad av. Så vi satt där ett tag. Sedan kom kompisarna från förr förbi och så fikade vi lite till. Pratade om att vi måste ses oftare, vilket jag gör med alla vänner och bekantskaper jag träffar. Är det bara jag som är dålig på att ses med alla eller är det ett vanligt förekommande syndrom? Jag vill så gärna, men det känns som att jag hinner så sällan – oavsett om jag bor i Halmstad eller Stockholm.

Nu sitter vi i den snyggt stylade lobbyn på Scandic Malmen igen, under en skrivbordslampa som lyser upp oss i hela fönstret. När ni går förbi hotellet så ser ni den. Kombinera den med en klase discokulor i olika storlekar och gardintofsar, lite paljettkuddar och en mängd omaka möbler och ni får en cool stil – men man undrar ju hur inredaren faktiskt tänkte från början. Crazy is cool helt enkelt.

Imorgon kväll åker vi hem till Halmstad. Jag längtar efter vår lägenhet och efter att börja med julen. Jag har köpt världens finaste julgrejer från Indiska som jag ska göra ett arrangemang av. Lite crazy cool á la Scandic Malmen är tanken. Min plan är väldigt snygg i huvudet men vi får se hur det blir när det är klart.

Och träningen då, kanske ni tänker? Den kommer. På tisdag. Träningskläderna är oanvända. Fast jag använde faktiskt ett ombyte träningskläder som pyjamas när jag sov hos Sofy i torsdags. Så helt onödiga var de faktiskt inte trots att de fortfarande ligger osvettiga i min resväska.